Vi är på bilsemester, mamma och pappa, min lillasyster Siri och jag.
Siri är femton och jag ska snart fylla sjutton.
Jag har inte
velat följa med. Jag har försökt förhandla mig bort från resan och
hävdat att jag har ett sommarjobb, men föräldrarna räknade ut att jag
har en kille jag hellre ville träffa. Det slutade med en ordentlig
omgång smisk några dagar innan vi åkte.
Jag har varit sur och
snorkig hela resan trots att pappa påmint mig om att jag inte fått min
sista aga i livet. Jag förstår inte själv varför jag håller på sådär och
klagar och gnäller och trilskas, när mina föräldrar har ansträngt sig så
för min och Siris skull. Kanske tycker jag någonstans om att få smaka
pappas redskap? Jag har tänkt på det flera gånger den senaste tiden, när
jag legat för mig själv och försökt sova. Nästan varje kväll har jag
lirkat ner mina trosor, tänkt på pappas stränga min och fostrande
verktyg - och sedan onanerat mig till skyarna.
Vi kör längs
en motorväg någonstans och det är dålig stämning i bilen och jag vet att
det är mitt fel. När vi stannade på en vägkrog för en stund sedan och
jag klagade på allt på menyn, drog pappa mig åt sidan och tog ett rejält
grepp om mitt öra. ”Kom ihåg att man kan få smisk även på semestern!”
väste han. Jag svalde och nickade.
Vi har många timmar kvar
till slutmålet och jag tänker kanske att pappa kommer att ha glömt mitt
beteende när vi väl är framme på hotellet. Jag fortsätter att svara surt
och nosigt på allt mamma i framsätet frågar. Jag hör på pappas röst att
jag är farligt nära gränsen. Kanske utmanar jag honom. Jag har märkt att
det händer något i mina trosor varje gång pappa uttalar ord som ”aga”
och ”smisk på stjärten”.
”Hur långt är det kvar? Det här är
dödstråkigt”, säger jag.
”Det blir inte roligare för att man
är sur och bjäbbig”, säger mamma.
”Hur skulle jag kunna vara
annat i det här sällskapet?” säger jag.
Jag ångrar mig i
samma sekund jag sagt det. Nu finns det ingen återvändo. Hur mycket jag
än tänker på smisk när jag smeker mig så är det inte så roligt att stå
naken inför pappa när han randar stjärten på en.
”Det där var
droppen!” säger mamma. ”Det förstår du själv va?”
Siri tittar
på mig med skrajsna men ändå upphetsade ögon. Hon brukar se på med
lysten blick när hon får vara med vid mina agasessioner. Ibland
skvallrar hon på mamma när jag gjort mig skyldig till saker som renderar
straff.
När hon själv får smaka borsten gråter hon och
sprattlar och sen hör jag henne ligga och lipa hela natten. Allt tyder
på att hon är en fluktare.
Pappa ser på mig i backspegeln
med stränga ögon. Jag vet vad den blicken betyder och känner i samma
stund hur min kaxighet rinner av mig. Det är en dubbelhet i mig: å ena
sidan drivs jag mot pappas hårda och fostrande händer, å andra sidan
räds jag dem. Det brukar verkligen göra ohyggligt ont när han fostrar
mig.
”Förlåt”, stammar jag. ”Det var dumt sagt.”
”Det
är försent för förlåt, Becky”, säger mamma. ”Du har betett dig som en
liten slyna sen vi satte oss i bilen och det här kan vi inte
ignorera.”
”Vad … vad ska ni göra?” säger jag och nu hör jag
att jag blir svag på rösten.
”Vad tror du själv, Becky?”
Jag
sväljer.
”Snälla, inte smisk väl? Det var väl inte så
farligt? Jag fräste ju bara till!”
Mamma vänder sig mot oss
och tittar på Siri.
”Vad händer om man fräser åt mamma och
pappa, Siri?”
”Då blir det straff”, säger Siri omedelbart.
”Luggning eller stjärtaga.”
Jag märker att hon darrar på
stämbanden. Hon tycker om det här, den lilla näbbgäddan.
”Hur
långt är det kvar till hotellet?” frågar jag, för att avleda dem.
”Tolv
mil”, brummar pappa.
Puh, tänker jag. Då hinner jag avleda
dem och ta fram min charmiga och soliga sida. Kanske kan jag klara mig
undan med lite lättare handsmisk när vi väl kommer till hotellet och
alla är hungriga och vill gå ut på stan.
Jag noterar hur
pappa kör av på en avtagsväg och anar oråd. Varför lämnar vi
motorvägen?
Det dröjer inte länge förrän vi stannar till vid
en vägren och pappa säger åt mig att gå ut ur bilen.
”Vad gör
vi här? Vad händer?”
”Kliv ut ur bilen, Becky!” säger
pappa.
Jag gör som han säger, men långsamt, på ett sätt som
han uppfattar som trotsigt. Mamma stiger också ut och hon har sin
strängaste blick. Jag ser att hon ger några order till Siri men hör inte
vad hon säger. Siri går hursomhelst iväg upp i skogen som sträcker ut
sig runt vägen.
”Vad ska vi göra?” säger jag och hör hur rädd
jag låter.
”Du har passerat gränsen, Becky”, säger pappa
lugnt och samlat. ”Du kommer att få tjugo rapp med bältet innan vi kör
vidare.”
”Men … inte här väl? Här kan ju folk se!”
”Vi
går in i skogen”, säger pappa.
”Jag vägrar!” säger jag.
Det
var fel sak att säga. Pappa tar ett rejält tag runt min hästsvans och
mer eller mindre släpar mig in mellan träden. Mamma följer efter.
Vi
går inte särskilt långt in i skogen. Trafiken från vägen syns
fortfarande mellan stammarna när pappa beordrar mig att knäppa upp
byxorna. Jag tvekar. Mamma kliver fram till mig och ger mig en örfil.
Sedan knäpper hon upp mina byxor. Därefter drar hon ner dem till knäna
och sedan känner jag hennes hårda mjuka fingrar fatta tag om
troslinningen.
”Snälla mamma, inte på bar stjärt”, stammar
jag.
”Sjåpa dig inte, Becky. Du vet att pappa alltid smiskar
er på nakna rumpan. Det ska bita.”
Nu står jag med byxor och
trosor vid anklarna. Min tröja täcker bara halva stjärten och en liten
bit av musen. Jag känner mig väldigt utlämnad.
Bakom mig hör
jag pappa:
”Becky, nu håller du upp tröjan över ryggen och
sen böjer du dig fram!”
”Snälla mamma, snälla pappa, inte
här! Folk kan se!”
”Gör omedelbart vad jag säger annars
dubblar vi straffet!”
Jag flämtar till men gör som jag blir
tillsagd. Jag drar upp tröjan och blottar hela stjärten för pappa. Sedan
böjer jag mig fram så att skinkorna särar sig ordentligt.
”Bredare
isär med benen”, beordrar pappa. ”Och knixa med knäna så stjärten
spärras upp mer.”
Förtvivlad och hjälplös följer jag hans
order. En kall sommarbris letar sig in mellan mina stjärthalvor och in i
skötet, som är pinsamt tungt och blottat. Det är svårt att hålla
balansen i den här ställningen, men mamma tar ett tryggt och hårt grepp
om mina axlar med ena handen och mitt hår med den andra.
”Okej
Becky”, hör jag pappa bakom mig. ”Jag kommer att randa dig med livremmen
tjugo gånger. Jag kommer att slå med full kraft och om du konstrar och
krånglar så måste vi öka dosen. Din uppstudsighet måste stävjas! Är
detta förstått?”
”Ja, pappa”, säger jag med min ynkligaste
röst. Herregud vad jag ångrar att jag betedde mig som jag gjorde i
bilen!
Och samtidigt bultar mina blygdläppar besatt. Jag står
med uppspärrad stjärt och blottad fitta och visar allt jag har och
känner mammas trygga armar om min kropp och blundar jag så tänker jag på
hur något stort och styvt och köttigt tränger in i mig och penetrerar
mig.
Så kommer första rappet! Blixtsnabbt kastas jag ur mina
kåta fantasier och känner intensiv smärta bulta i rumpskinnet.
”Hur
många rapp var det?” säger pappa.
”Ett!” piper jag. ”Tack,
pappa!”
”Är det bara mig du tackar?”
”Förlåt!
Tack, mamma! Tack för att ni fostrar mig!”
Och så kommer
nästa rapp. Stenhårt biter det in just där skinkan övergår i lår och jag
tjuter som ett flickebarn.
”Två! Tack pappa, tack mamma!”
Det
fortgår. Pappa rappar mig skoningslöst och kärleksfullt och ser noggrant
till att täcka hela min bleka flickstjärt med röda ränder. Det svider,
det bultar, det gör så innerligt ont och samtidigt så gott.
Han
går över låren också, där jag är som känsligast. Bältet träffar bara
några millimeter från min fitta som inte kan sluta bulta. Jag rycker och
kastar mig vid varje träff och känner mammas grepp hårdna om mig. Hon
drar mig hårt i håret och fäller mitt huvud bakåt så hon kan se mig i
ögonen.
”Stå stilla, Becky! Det här har du förtjänat och det
är din plikt att ta emot din tuktan!”
”Förlåt, mamma”,
snörvlar jag. ”Men det svider så …”
”Det är meningen att
stjärtskinnet ska svida”, säger hon. ”Svanka mer, hjärtat!”
Jag
svankar så mycket jag bara kan och gör mig tillgänglig för pappas
fostrande livrem. Det artonde och nittonde rappet träffar där pappa
redan slagit och svedan är så gruvlig. Jag vill slita mig loss ur mammas
grepp, gnugga mina randade skinkor och sedan smeka min bultande savande
fitta.
Det tjugonde rappet snärtar till just där det bultar
och jag tjuter i himmelens sky innan jag kan samla mig och frusta:
”Tjugo! Tack, mamma! Tack, pappa! Tack för er fostran och
disciplinering!”
Jag skakar och skälver och står alltjämt med
min rödsmiskade stjärt i vädret. Mamma håller fortfarande i mig och
hindrar mig från att falla handlöst i mossan.
”Du kan resa
dig upp, Becky”, säger pappa med dov röst.
Jag ställer mig
upp men vågar inte dra ner tröjan eller dra upp byxorna förrän jag
blivit tillåten. Jag står där med bultande stjärt och blottat kön inför
mina föräldrars ögon.
Nu ser jag Siri på håll också. Hon har
förstås stått och tjuvtittat på hela agan, den pilska lilla gluttaren.
Vi ska sova på samma hotellrum inatt, då ska jag nog se till att straffa
henne för det. Tycker hon så mycket om rödrandade flickrumpor så ska hon
snart få en inom en spegelbilds räckhåll.
Siri håller något i
händerna. En växt av något slag. Har hon varit ute och plockat
blommor?
”Ja, Becky, nu har du fått en rejäl stjärtaga så nu
hoppas jag du har nåt att säga till dina föräldrar”, säger pappa.
”Förlåt
för min uppstudsighet”, säger jag. ”Jag vet inte vad det är som flyger i
mig ibland, men jag är så tacksam för att ni tar er tiden att uppfostra
mig.”
Mamma rufsar mig i håret och pappa nickar nöjt.
”Duktig flicka”, säger han. ”Du kommer att bli förlåten, men
den här gången vill vi att straffet ska kännas lite extra …”
Jag
förstår inte vad han menar. Han har ju smiskat hårdare än någonsin och
inte skonat en millimeter av min stjärt? Ska jag få ännu mer aga?
”Siri,
har du hittat vad du fick order om?” undrar mamma.
”Ja,
mamma”, säger Siri fjäskigt och håller upp de gröna växterna.
Nu ser jag vad det är – brännässlor!
”Bra, då
smular vi ner dem i dina trosor, Becky, innan du drar upp dem.”
Jag
vill rygga tillbaka och springa därifrån, men dels hindrar mina
neddragna byxor mig och dels har jag faktiskt lite självbevarelsedrift.
Jag sväljer hårt och nickar försiktigt.
Mamma har fått på sig
ett par handskar och nu nyper hon av de svidiga hemska nässelbladen och
fyller mina trosor.
”Så här gjorde alltid er mormor när jag
betett mig ovanligt illa”, förklarar hon.
Pappa nickar nöjt.
När mamma strösslat ner nässlorna i trosorna beordrar han mig att dra
upp trosor och byxor. På darrande knän böjer jag mig framåt och med
darrande händer drar jag försiktigt upp trosorna över stjärten. Svedan
från nässlorna blandar sig direkt med smärtan från bältet.
Det
svider något fruktansvärt, både i skötet och min nysmiskade stjärt. Jag
släpper ifrån mig ett stilla jämmer medan jag försöker knäppa gylfen.
Svedan strömmar rakt upp i mig och jag drömmer om att få skölja hela
underlivet i iskallt vatten.
”Nu kommer du att få sitta med
det där resten av resan”, säger mamma. ”Som en extra påminnelse om att
du gått över gränsen.”
Jag känner tårarna forsa nerför
kinderna. Vi har tolv mil kvar och jag ångrar djupt hur jag betett
mig.