Det fanns många pigor och drängar på gården. Giovanna skulle bo tillsammans med en av pigorna, som var äldre än Giovanna och hade varit på godset i fem år. Hon hette Bianca. Hon var välväxt och frodig. Hennes bröst var yppiga, och Giovanna lade märke till Biancas kraftiga bröstvårtor när hon tvättade sig vid handfatet på morgonen.
Arbetsdagarna var långa och disciplinen var sträng. Bianca visade Giovanna vad hon hade för sysslor. De gick upp redan klockan fem på morgonen och sopade golven i tjänarkvarteret. Därefter skulle golven skuras. Sedan fick man frukost sittande längs ett långt bord där de lägre tjänarna satt. Och så fortsatte det med sysslor både inomhus och utomhus fram till siestan mitt på dagen.
Efter det var det arbete igen fram till middagen klockan sju. Det var långa arbetsdagar från sju till sju, tolv timmar per dag, dag efter dag. Det var bara söndagarna som var lediga. Giovanna var så trött att hon stupade i säng varje kväll.
Arbetet övervakades av tillsynare och tillsynerskor. Slarv i arbetet tolererades inte. De yngre bestraffades genast med örfilar eller handplagg, det vill säga ris på fingrar och händer, medan de äldre fick löneavdrag. I mer allvarliga fall kunde husaga ges även till vuxna. Husfogden gav männen och pojkarna prygling med ris, rotting eller piska på sitt kontor. Kvinnorna och flickorna fick slita ris hos husföreståndarinnan. Giovanna klarade sig bra under den första tiden, men en av tillsynerskorna hade ett gott öga till Giovanna och passade på att lugga henne när hon kom åt.
Dassen låg i en lång uthuslänga, och på vägen dit stod alltid unga pojkar och hängde. De visslade efter flickorna och försökte dra upp deras kjolar för att få en skymt av "murran" – underbyxor var något som bara finare flickor hade vid den här tiden. Giovanna försökte försvara sig, men alltid var det någon snorvalp som triumferande fick upp hennes kjolar, både arbetskjolen och underkjolen. Hurrarop följde på varje lyckad kjoluppdragning och skymt av den hårbeklädda triangeln. Giovanna vågade nästan inte gå på dasset själv, men i sällskap med Bianca vågade ungarna inte göra något.
Värre var det med en del av drängarna, som var riktigt närgångna. En av dem, Jacopo, trängde upp Giovanna mot ladugårdsväggen och lyfte på kjolarna så att han kunde smeka henne mellan benen.
Hur det nu var så kom Giovanna att bli befordrad. Baronessan hade sett henne på håll och tyckte att hon såg trevlig ut med sitt blonda hår, blågröna ögon och rena drag, så baronessan föreslog henne som serveringshjälp. Giovanna fick nu en blå klänning, vitt förkläde och vit mössa. Hon såg verkligen "fin" ut! Hon hjälpte till att servera, och det gick riktigt bra. Hon blev till och med lite av en favorit hos baronessan – tills det som inte fick hända hände!
Giovanna serverade kaffe och bakelser på den finaste kaffeservisen. Till saken hörde att det var baronessans favoritservis. Så var olyckan framme. Giovanna snubblade och föll, och koppar, fat och kaffekanna hamnade i backen och gick i tusen bitar. Giovanna blev alldeles kall inombords. Vad hade hon gjort?
Baronessan blev mörk i ögonen av ilska. Hon kallade på husföreståndarinnan, som kom några ögonblick senare. "Ungen ska ha ris, och det på en gång, så att hon lär sig att vara försiktig en annan gång." Husföreståndarinnan tog Giovanna i armen och tänkte leda iväg henne till sina rum, men baronessan hejdade henne. "Nej, hon ska ha ris här inför mig och mina vänner eftersom hon skämt ut mig inför dem."
Husföreståndarinnan sände en piga efter tuktoriset på gårdskontoret, och hon var snart tillbaka. Den vettskrämda Giovanna fick nu ställa sig på knä mellan husföreståndarinnas ben och fatta tag om hennes lår. Husföreståndarinnan drog upp kjolarna över flickans stjärt, knep till om Giovannas huvud med sina lår, och flickan kände könshåren mot sin nacke. Hon satt fast som i ett skruvstäd.
Baronessan var fortfarande utom sig av ilska. Hon vände sig med hård röst till husföreståndarinnan: "Aga så hårt mamsell kan och sluta inte förrän jag säger stopp." Husföreståndarinnan tyckte om att bestraffa, och nu hade hon fått carte blanche att straffa så hårdhänt hon kunde. Hon njöt – hon kände till och med en ilning mellan benen – av utsikten att få randa den utlämnade, välformade flickstjärten riktigt ordentligt. Hon höjde riset och lät det snärta ned över skinkorna med full kraft. En lång röd rand syntes och djupnade till ilrött. Giovanna skrek, och nu kom nästa rapp och nästa och nästa i snabb följd. De röda ränderna spred sig över stjärten, och Giovanna fortsatte skrika allt högre.
Baronessan såg sammanbitet på, och hennes båda vänner var fascinerade av skådespelet, det kunde man märka. Efter första dussinet rapp såg husföreståndarinnan bort mot baronessan, men hon reagerade inte, och hon fortsatte att slå. Stjärten, nedre delen av ryggen och övre delen av låren var nu duktigt randade, och när husföreståndarinnan var klar med andra dussinet lyste stjärt, lår och rygg blålila. Det blev dock både ett tredje och ett fjärde dussin med svidande risrapp, och när baronessan äntligen gjorde tecken till husföreståndarinnan att sluta, lyste Giovannas välagade bakdel i regnbågens alla färger!
Men bestraffningen var inte över. Nästa morgon lät den elaka tillsynerskan meddela att Giovanna inte längre tillhörde serveringspersonalen och att hon nu skulle flytta från rummet hon delade med Bianca och flytta in i getflickornas stuga, för nu skulle hon vakta godsets getter. Inte heller skulle hon få någon lön tills servisen var betald, vilket kunde ta upp till åtta år! Tillsynerskan log elakt. Hon hade dolt något bakom ryggen medan hon talat till Giovanna, och nu plockade hon fram det. Det var ett stort, grovt ris! "Giovanna, dra upp kjolarna. Baronessan har bestämt att du ska ha två dussin rapp till på bara stjärten, så att det blir sex dussin jämt!"