Jag är en kvinna på 35 år men har ett ganska barnsligt utseende. En del
tror att jag är 25 och jag fick visa leg på systemet tills jag var 30.
Något annat barnsligt med mig är att jag ibland, när jag har t.ex. varit
riktigt otrevlig eller "olydig" mot min man får smisk på stjärten av
honom. Som straff rätt och slätt. Inget annat. Det är verkligen inte
ofta, kanske två - tre gånger på ett år, men jag kan tänka på det i
flera veckor efter det har hänt, med skam förstås men också med en
känsla av att han bryr sig, älskar mig och sätter stopp för min attityd
som ingen har stoppat tidigare. I tonåren var jag för j-lig men mamma
gav mig inte ens en enstaka dask i baken. Så jag har accepterat att det
kan hända med min man. Att min man har sista ordet. För att jag har en
bättre relation så än någon tidigare där bråk har varit huvudingrediens
och ledsna sårade killar som bara gett mig skuldkänslor.
Häromdagen hände det igen:
Det ösregnade och jag och min man var på väg hem till några vänner utan
paraply. Det var långt att gå. På landet. Jag var på uselt humör och
massor gick ut över honom. När vi kom fram fick vi sätta oss i en soffa
framför en stor brasa. Mina vita tighta jeans var dyblöta upp till knäna
där min poncho hade tagit vid och tagit det mesta av vattnet från skyn.
Det kändes inte riktigt okej att sitta där i trosor fast det hade varit
skönast. Våra vänner serverade oss varsin Whisky- jag märkte att min man
simultant var sur på mig och trevlig mot dom. Så åkte de iväg till
affären någon mil bort för att handla det sista eftersom vi var tidiga.
Ensamma i lädersoffan hände det igen. Min man tog ifrån mig glaset jag
hade i handen, ställde ner det på bordet så fort de hade gått.
Sen tog han min hand och bestämt drog ner mig över sitt knä. "Du förstår
nog att du behöver det här. Det här brukar få dig att tagga ner" sa han
bara och jag fick bara ur mig några ynkliga "nej" "nej" "nej". Han har
ju rätt. Smisk får mig att tagga ner. Det får väl alla tjejer att tagga
ner förresten. Sen följde en lång flera minuters skur av daskar på mina
tighta jeansbak och min stjärt som blivit frusen och kall under de
fuktiga jeansen blev sannerligen uppvärmd till glödande eld och fast jag
fick behålla byxorna på fick jag så otroligt mycket smisk att svedan
till slut blev outhärdlig och gråten kom. Lämnade allt ansvar till honom
som skulle höra om dom var på väg tillbaka. Hjälplös, totalt undergiven.
När det äntligen äntligen var över satte han mig i knät för förlåtelse
och försoning och jag fick veta att jag från och med nu skulle vara hans
fina lydiga hustru om jag inte skulle få smisk på BARA stjärten när vi
kom hem. (Att få mer smisk denna kväll fanns inte i min tankevärld!
Bestraffningssmisk är något jag till varje pris undviker och varje gång
tänker att jag inte vill uppleva igen, även om jag accepterat att det
har varit nödvändigt ibland. Och att det bidrar till fin försoning och
förlåtelse efteråt.)
Våra vänner kom hem en liten stund senare. Tänk om deras katt kunde
skvallra, som låg i soffan i andra änden av rummet och såg när jag fick
smäll! Jag hade ansträngt mig att fixa mig , mascaran men dom måste ändå
märkt att ögonen haft tårar, eller anat märkt min nedtonade
uppenbarelse, lät min man prata, dukade av och diskade medan männen satt
kvar och pratade ni vet. även om dom inte kunde se hur länge det sved om
baken på mig. Eller hur röda mina skinkor måste varit. Jag fick låna ett
par mjukisbyxor av henne, undrar vad hon hade tänkt om hon sett mina
knallröda skinkor jag såg i spegeln i deras sovrum när jag bytte om.! Så
många känslor under kvällen; skam, undergivenhet och upphetsning. Kåt av
skam? Ja.
Vi älskade när vi kom hem. Ordlöst. Han klädde av mig och tog mig. Han
blir så stor när han smiskat mig eller också är det bara så det känns.
Hans lem alltså. Kuken. Stjärten hade fortfarande stora rodnader. Jag
har efteråt fantiserat att våra vänner kom hem medan jag fick smäll. Och
att männen efteråt skulle prata om hur nödvändigt det var för deras
kvinnor att bli agade ibland. Vi tjejer skulle bara vara tysta. När vi
är ensamma i köket säger hon till mig att hon har kylbalsam i badrummet
om jag vill låna. Det lindrar, sa hon. "Jag brukar använda det när jag
fått smäll" . Hon går med mig till badrummet, öppnar ett skåp och räcker
mig det systerligt med ett leende. Männen dricker Calvados i
vardagsrummet. Det lindrar verkligen med den kyliga krämen över mina
varma skinkor. Knallröda. Nysmällda. Spegelbilden visar en olydig flicka
mer än den vuxna kvinnan jag är.