Efter många tjatmess sedan med förlåtelsemess och med vädjande mess fick hon ett möte med honom. De skulle tala ut och hon skulle lägga sig platt. Be om att få börja om. Lova att ändra sig. Allt.
De skulle mötas på en parkbänk på en ödslig stig en ljummen sommarkväll där de med all säkerhet kunde vara ensamma. Det var en av hennes smultronställen, med utsikt över vattnet. Ingen skulle störa dem när hon skulle vinna tillbaka sin älskade.
Hon kom i tajta denimbyxor utan bakfickor, hade gjort sig fin och noga valt örhängen och kläder men visste att han gillade när hon klädde sig tajt och hudnära eftersom han var galen i hennes kropp. Hennes runda fasta lagom stora bröst men framförallt hennes rumpa som var så där lagom rund och stor (enligt honom perfekt) under en smal midja. Hon var ganska smal förövrigt, kvinnliga former och ett vackert ansikte. Han med sin vackra skäggväxt, stora manliga men fina händer. Höga kindknotor och breda axlar. Hans blå ögon. Hans röst. Sexet hade aldrig varit fel. Inget hade väl varit fel . Det var bara henne det var fel på!
Hon hade tagit med sig en termos kaffe. Egna bakade bullar som hon visste han gillade och en lite flaska vin med två plastglas. Snacka om förhoppningar!
De satt bredvid varandra på bänken utan att ha rört vid varandra. Det var ju slut och stelt och trevande. Så hade de börjat prata. Det vill säga hon hade väl tänkt sig att hålla en monolog men han stoppade henne snart och tog över.
Det blev en lång story om vad han känt och vad hon utsatt honom för och att han inte tänkte tolerera det. Hon höll med i allt. Men bad om en chans till.
Det är något som måste göras till att börja med. sa han.
Något som är nödvändigt och kanske fortfarande kommer bli nödvändigt ibland. Om... vi ska börja om.
Lisa lyssnade mest med stormande glädje åt möjligheten som öppnade sig.
Därför var det med chock, hon knappt förstod vad som hände när han hade tagit tag i hennes arm- inte för att kyssa henne utan för att dra ner henne över knät. Hon tänkte väl att det var på skoj och skrattade osäkert till, men det var liksom inte läge för skoj i den allvarliga situationen. Han hade inte skojat, hon visste hur han såg ut då. Nu såg hon bara hans bestämda blick full av allvar, alltså nyss. För nu såg hon bara marken och grästuvorna och hennes hår som hängde ner och hennes fingrar som nuddade marken. Han i sin tur hade nu full blick på hennes olydiga rumpa i hans knä, nu helt och hållet till hans förfogande.
De ficklösa jeansen och den djupblå denimen som satt som en extra tunn hud över stjärten som nu befann sig högt i vädret medan hennes tår nuddade marken precis som fingrarna. Hon; Hjälplös. Utlämnad. Upplagd för en klassisk "tjej-bestraffning. Flashbacks från tonåren de oförglömliga två tillfällena hennes mamma bestämde sig för använda "ett gammeldags recept på olydiga flickor". "SMÄLL"!. Han; i full kontroll, redo att utföra en klassiskt manlig plikt. Ett mycket nödvändigt ont på någon han älskade.
Hon borde väl protestera men förmådde inte protestera för någonting. Inte ville hon heller att någon skulle se och höra henne i denna förödmjukande position. Skulle hon ropa; Hjälp, min man kommer ge mig smisk? Hon ville ju bara ha tillbaka sin Damian och stod inte ut med tanken att han skulle vara med andra.
Den första dasken på rumpan lät som ett pistolskott. Hon öppnade munnen och spärrade upp ögonen som om hon fortfarande var förvånad fast hon nu fattade vad det var frågan om.
Hon skulle få smäll.
Hon hade förtjänat det.
Det skulle bli på allvar. En riktig gammeldags bestraffning, som unga bortskämda fruar fick förr.
Men, hur vågade han här? på en offentlig plats. Vem som helst skulle ju kunna gå förbi.
Var han inte rädd att anmälas för kvinnomisshandel? Men smisk räknades förstås inte som kvinnomisshandel. Bara som en intern privat angelägenhet mellan mannen och hans hustru, eller pojkvännen och hans flickvän.
Sånt som hände i alla hem när Han tyckte att Hon behövde en gräns. När hon behövde smäll. När det blev nödvändigt att aga henne för att hon var olydig, eller just allt som Lisa varit- mot Damian.
Daskarna föll nu i jämn takt. De var hårda. Det var riktigt på allvar och efter fem sex smällar redan började det kännas ordentligt i rumpan.
Han var tyst. Hon försökte hålla inne med sitt jämrande. Det blev tysta viskande "Aj"
SMÄLL; SMÄLL; SMÄLL SMÄLL SMÄLL SMÄLL SMÄLL SMÄLL SMÄLL SMÄLL Aaaj SMÄLL aj SMÄLL SMÄLL SMÄLL SMÄLL SMÄLL SMÄLL SMÄLL aajj SMÄLL SMÄLL SMÄLL
Daskarna, hans handflata i full kraft mot på hennes jeansklädda bak, ekade i skogen och han verkade inte bry sig om någon såg på.Inte det minsta.
Det här var liksom viktigare. Hon kunde inte bry sig heller eftersom allt hon kunde ägna sig åt var att stå ut med svedan utan att vråla. Hur kan det svida så otroligt mycket! All hennes koncentration gick åt till att klara nästa dask, och nästa, och nästa och nästa....
Smällandet pågick i en, två, tre, fyra, fem, sex, sju minuter. Säkert tio.
Fan! Det tog aldrig slut. Hur länge skulle han ge henne smisk?
Om någon kvinna skulle gå förbi skulle hon väl tycka det var fnissigt pinsamt. Och sen skulle hon inte kunna släppa vad hon bevittnat i flera veckor. Berätta för sina tjejkompisar; "Jag såg en kvinna få smisk av sin man!
Nästan för att fiska lite; händer det er också?
Fast hon skulle inte våga berätta för sin man. Ifall han skulle "göra något mer" av den informationen, typ "om andra gör det kan väl jag"?
Om en man skulle gå förbi skulle han väl bara ge en blinkning till Damian och gå vidare.
Om ett par skulle passera skulle väl han i paret tycka det var underhållande men hon bli illa till mods, ta sig om baken instinktivt och oroa sig för om hennes man skulle få idéer när de kom hem, hon hade ju själv varit ganska bitchig på sistone.
Men ingen kom.
Här låg Lisa och fick smäll på stjärten av sin man som den naturligaste saken i världen. Sånt som genom historien händer alla flickor som behöver lära sig hur man beter sig. När det äntligen var över tog han upp henne i famnen och pratade lugnt. Han pratade. Hon kunde bara snyfta mot hans bröst medan efterdyningarna pulserade som tusen nålar om baken. Nu skulle det bli annorlunda mellan dem och det här skulle vara konsekvensen för Lisa i fortsättningen, förstod hon det? " Och då får vi nog se till att du får av dig det här också" sa han, ryckte lite i linningen på byxorna och klappade henne varnande på den jeansklädda stussen.
Lisa nickade och gned med ena handen rumpan och hon kunde till och med känna hur skinkorna glödde genom det tunna slitna denimtyget. Aldrig aldrig skulle hon ge Damian anledning att ge henne smäll på stjärten igen.
Hon hade bara string under så Jeans är inget som hjälper när man får smäll, kunde hon tänka, men hur skulle det inte kännas att få smisk på BARA stjärten?
En endaste dask till hade hon inte klarat av tänkte hon, men det hade hon förstås tänkt redan efter sådär trettio daskar och det återstod några hundra till.
Det blev inte att de drack av vinet eller kaffet.
"det är svårt att sitta när man just fått smisk" sa hon generat. som om hon behövde förklara en mycket självklar kvinnlig erfarenhet inför en oförstående man.
Som om hon förklarade att hon inte kunde bada när hon har mens.
De gick hem till hennes stuga, hand i hand.
De knullade intensivt och alla som knullar efter smisk vet att det är som att äta extra spicy mat. Det sticker och bränner ju ett tag efteråt samtidigt som han fyller en. Och så fanns skammen där. Den var välgörande för deras förhållande. Hennes skam och blygsel inför sin man.
Hon sög honom och ville för en gångs skull inte att han skulle ha bråttom med att komma. Bara få ha hans stora kuk i munnen som en tröstande stor napp. Hålla om det kraftiga skaftet med båda händerna och känna hans underbara könsdoft och suga. Ta mer och mer av den längre in i munnen, styra kuksugandet alldeles själv och höra hur duktig hon är.
Sedan få liter med säd, svälja och svälja i djupa klunkar, fyllas av hans sperma. Bli knullad av hans kuk så fort det återhämtat sig igen. Och igen.
Och bli förlåten. Omhändertagen.
Efteråt, i skenet av en ljuskandelaber invid sängen, hade de legat svettiga nakna bredvid varandra utan lakan eller täcke.
Hon låg på mage och han betraktade hennes bleka hy hela vägen ner till ryggslutet där stjärten fortfarande hade kvar stora röda ilskna områden som avslöjade att det var en olydig flicka som låg där men som fått vad hon behövde.
Nu hade färgen gått över till lite mera åt rosa från det intensiva tomteröda.
Han smekte försiktigt över rundningarna med samma hand som för några timmar sedan varit så sträng på samma ställe. Han tryckte undan det dåliga samvetet med insikten att det som skett var alldeles alldeles nödvändigt och skulle göra henne gott. Få henne att hejda sig innan hon tog dåliga beslut. Inte minst för deras relation. Det HÄR behövde du, tänkte han.
Hon kände hans hand på den ännu varma huden lika utlämnad till honom igen. Men nu var hans hand snäll och upphetsande. Ville ha mer igen.
Men fick nog vänta till i morgon tänkte hon när hon rörde vid hans utmattade slaka kuk. Hon tyckte den var vacker, även nu men oemotståndlig när den stod i sin fulla prakt.
Hon kände rester av sperma mellan tänderna. Doften av sex och kön i rummet. Deras andning och tystnad utanför. En fluga som gick på sista varvet i sensommaren surrade någonstans.
Hon tänkte på vad som hände där på parkbänken, kände både skam över att det hade blivit nödvändigt , förödmjukelse över att förtjäna smisk när man är vuxen, och kåthet. Och veta att han faktiskt skulle göra det igen om hon inte ändrade sig.
Och alltid skulle hon , när hon missat en tid, eller nonchalerat honom eller inte lydigt honom, haft en bitchig ton, varit elak, eller inte satt på sig de kläder han bestämt åt henne tänka;
Kommer jag få smäll nu?
Efteråt har hon ofta gått tillbaka till bänken. I samma kläder och jeans som den dagen, bara för att göra allt för att påminnas. Till smultronstället" som nu fått en helt annan laddning. Tänk att han vågade göra det där! Hon ser på bänken och tänker att han satt precis där och gav henne smäll.
Hon ser sig själv utifrån, över hans knä och minns varje sekund. Hon kan inte låta bli att rodna varje gång.
Undrar hur lång tid innan han hade bestämt sig för vad han behövde göra, utan att hon hade en aning om... att det vankades smäll.