Shermin är en mycket mycket vacker kvinna med båda föräldrarna från mellanöstern, men modern dog tidigt och fadern tog henne till Sverige.
Hon hade alltid varit duktig. Skötsam. Bäst i klassen till och med i idrott. Artig och väluppfostrad. Fick spela basket med killarna. Samtidigt hade skönheten följt hennes, utmejslat hennes kropp och anletsdrag under det svarta vackra håret år efter år till en vacker kvinna. Astonishing. Vissa tjejer är fula och blir vackra, andra är skitsnygga i tonåren och förlorar det när de blir vuxna. Shermin var supersnygg hela vägen.
Men det fanns ett motiv till att vara den där perfekta kvinnan, den lydiga, högpresterande skötsamma flickan som hon förstått ju äldre hon blev. Det var att hon under den perfekta prickfria flickan, kände sig som en dålig flicka, en misslyckad tjej som utan den oerhörda kontroll hon utövade på sig själv, skulle ta dåliga beslut, missköta sig och bli den börda hennes far och svenska bonusmamma inte förtjänade. Utan att vara så perfekt skulle masken falla av och hon skulle visa sig vara den bitch och dåliga kvinna som hennes man inte förtjänade. Helt enkelt en kvinna som förtjänade det som olydiga flickor och kvinnor får, ibland eller sällan eller ofta och regelbundet. Denna tanke som var förbjuden dök upp oinbjuden alltför ofta, och förde alltid hennes båda händer till hennes välformade runda stjärt som om de ville skydda rumpan från den ovälkomna hatade tanken, och känslan.
Hon hade träffat honom, mannen. Först på nätet, sedan live. Han hade hittat sprickorna i fasaden, hennes bristande respekt för pengar fast hon studerade och inte hade några, hennes plötsliga slarv med pluggandet till den långa utbildningen, hennes plötsliga missar att plocka undan efter sig, eller slarv med att höra av sig till honom och då hon tog egna beslut utan att fråga honom, när de flyttade ihop. Som om hon ville lämna spår efter sig lite i taget till den hon egentligen var bakom "duktiga flickan" fasaden som hon burit hela sitt liv. Han var snar att upptäcka hennes minsta felsteg,och hade nämnt ordet smisk först. Bara ordet var som om blivit tagen på bar gärning och påminde henne om ett fruktansvärt minne. Minns en gång när hon stod framme vid kassan med ett dyrbart plagg och väntade på expediten och han hade kommit bakom henne och gett henne sju-åtta menande klappar på jeansbaken. "Det är nog bäst för fröken att hon rådgör med sin man först innan hon köper detta" Hon hade rodnat som en pion framför den kvinnliga expediten, och genast lämnat disken och lämnat tillbaka plagget. Hon kände att den kvinnliga expediten hade förstått allt oavsett om det var av medlidande eller skadeglädje att en annan tjej varnades med smisk. Då hade det redan hänt tre gånger.
Hon hade så lätt accepterat det redan första gången det hände. Han tyckte att hon varit alltför närgången med en annan man på en klubb. Hon blev förtvivlad över anklagelsen att hon hade varit nonchalant mot sin man, som dessutom hade lagt till att hon var oansvarig. Det var andra gången hennes lögn rasade samman och det var som han såg rätt in i henne. Det framkallade en massiv skamkänsla och hon var dålig på att försvara sig.
Det hade hon alltid varit eftersom hon höll med alla som skulle påstå att den duktiga flickan egentligen var en slarver och oansvarig.. Det hade gått så lätt för honom att lägga henne över knät. det var som om hon väntat på det. Hon var både chockad, skamsen och lättad över att få ta konsekvenserna av sitt beteende när de hårda daskarna från hans handflata träffade först henne jeansklädda stjärt ett antal minuter, sedan på bara stjärten, hon gick ofta troslös under jeansen på hans begäran. Hon fick på fullaste allvar en rejäl omgång med smisk men lyckades inte storgråta. Skammen höll tillbaka tårarna men svedan och förödmjukelse kan bara alla som varit med om det fatta. Alla andra tjejer som skriver på denna smisksida.
Efteråt hade han tröstat henne, hon hade bett om förlåtelse och fortsatte att skämmas att hennes man hade behövt ge henne smisk. Sedan älskade de och det var det skönaste sex Shermin upplevt i hela sitt liv. Hon var där, som sig själv i hela akten i varje cell av sig själv och de brinnande hettande svidande skinkorna påminde henne vem hon var.
Sen blev det så de skulle leva.
Första gången den duktiga flickan masken rasade var hon sjutton. Hon hade varit förbjuden att hänga med ett gäng att åka buss till en annan stad för en konsert. Hennes svenska bonusmamma var sträng och det hände att hon gav smisk. Shermin hade naturligtvis inte råkat ut för det. Fredad som hon var genom sitt duktiga beteende, men hennes jämngamla syster ( de var inte blodssystrar) hade fått det några gånger. Eva som alltid fått höra att Shermin var idealexemplet hon skulle leva upp till
Hon hade skaffat ett säkert alibi, trodde hon när hon till slut gav efter för påtryckningar och spänningen med pojkvännen hon var ihop med. Det hade förekommit droger och bussen hade blivit stoppad av polisen.
När hon kom hem, ångerfull och bedövad av skam över att ha blivit avslöjad inte bara för lögnen och olydnaden utan också för att hon inte var den hon alltid spelat så bra; den duktiga lydiga flickan, så var hennes bonusmamma ensam hemma. Pappan och syrran hade åkt till landet. Det var nog uppgjort så, att Jenny som mamman hette skulle ta hand om denna uppgörelse och bestraffning själv.
Shermin minn besvikelsen i Jennys ögon. Sin egen skam om och om igen och hur dålig hon var på att försvara sig. Hon var en väl utvecklad nästan ung kvinna som för en gångs skull borde kunna få tillåtelse till ett äventyr, hade hon inte förtjänat att få tillåtelse till det? Men alla sådan argument föll som kläder som faller till marken på den nakna drottningen.
Hon hade inte protesterat när Jenny fastän klockan bara var fem på eftermiddagen hade beordrat henne i pyjamas i hennes flickrum så fort hon sminkat av sig och duschat. "Så skulle hon komma in till henne sen".
Hon minns det som igår. Hur hon satt i sin tajta snobbenpyjamas på sängen i sitt flickrum och väntade. Väntade på något hon hade förtjänat. Alla vuxenpoäng var bortplockade och hon önskade att INGEN INGEN skulle se henne just nu som en olydig liten flicka medan hon väntade på Jenny.
När Jenny kom in, hade hon en hårborste i handen, vilket fick Shermins lilla hopp om att mardrömmen skulle vända att slockna. Hennes mod föll som en sten och hon undvek att kasta en endaste kort blick på hårborsten. Jenny sa till henne att resa sig medan hon själv bytte plats med Shermin och satte sig på samma fläck hon suttit och väntat. Hon sa att hon var väldigt besviken och orden och meningarna träffade rätt in i Shermin, den hon egentligen var, den dåliga olydiga flickan som bara lurat alla och nu när hon var nästan vuxen hade det inte gått att komma undan längre.
"Jag hade hoppats att jag skulle slippa det här men du ger mig inget annat val Shermin!!
"Du ska få smisk! Du har fullkomligt BETT om att få smisk om vi ska vara ärliga.
Shermin minns bara hur kinderna hettade och allt hopp var ute när hon sjönk ner över Jennys knä som tog tid på sig att lägga henne i en bra position över knät, strök undan Shermins hår nästan kärleksfullt, och tog tag i pyjamaslinningen och drog ner pyjamasbyxorna. Sedan de vita trosorna hon hade tagit på sig under fast hon brukade sova utan trosor, kanske för att hon anade att det vankades smäll, för första gången för den duktiga flickan Shermin. Nu låg hon med stjärten bar över moderns knä, scenen var så obeskrivligt förnedrande, deras roller var nu endast sträng mamma-olydig tonårsdotter och absolut ingenting annat fick plats av deras långa relation, och hade garanterat aldrig skämts så mycket i hela sitt liv. Jenny fortsatte med förmaningar och skäll innan hon började agan och den väntan kändes ännu längre än den hon upplevt då hon satt i pyjamas och väntade.
Sen föll den första klatschen. Jenny började agan med handen. Det kändes nästan som en lättnad. Klatschen påminde henne att det var sant det som nu hände. Shermin skulle få smisk av sin mamma" och hon hade förtjänat det. Och den handen, van att smiska den andra flickan i familjen, smällde Shermins nakna skinkor argt och bestämt först långsamt och distint och sen fortare och pepprigare och skammen fick för första gången vänta och komma i andra hand. för Shermin hade fullt upp med att vara duktig även när hon fick smisk. Att klara av att få smäll utan att storböla, utan att sprattla med benen, utan att försöka skydda rumpan med handen. Jenny smiskade och smällde, det var många 5- 6 plågsamma minuter. Sedan avslutade hon med hårborsten då Shermin var övertygad att hon inte skulle klara mer. När hon fick resa sig snyftande tårögd stod hon inför Jenny med pyjamasen och trosorna vid knävecken och med bar och mycket mycket röd stjärt och kände sig som precis den hon var och hade förtjänat och bad om att bli älskad i alla fall. Det blev hon. Jenne gav henne en kram och sa att nu får du gå och lägga dig raka vägen i säng och tänka på det som hänt. Jag hoppas jag inte ska behöva ge dig smisk på stjärten igen. Så drar vi ett streck över detta och i morgon är allt förlåtet.
När Shermin kröp ner under täcket lät hon fortfarande stjärten vara bar. Låg ocj konscentrerade sig på skammen och den pulserande svedan och glöden i skinkorna och lovade sig själ att ALDRIG ALDRIG göra sig förtjänt av smisk igen. Men samtidigt kände hon lustkänslor. Hon lät hande röra sig från stjärten till mellan benen. Tänkte på hur skämmigt det vara att ligga över Jennys knä så utlämnad och få smäll och började smeka sig själv till en långsam stillsam orgasm. Den där skammen - varför blev hon kåt av den". I morgon skulle hon bli älskad igen.