Jag ska fatta mig kort. Hon tyckte att jag behövde disciplin och att jag behövde en kärleksfull varm men sträng uppfostran. Jag var väldigt öppen med mitt tidigare struliga liv och dåliga studieresultat. Jag köpte allt hon sa rakt av Det var som om hon visste att jag skulle göra det. Hon var självsäker och såg kanske att jag var något mer än en heterosexuell tjej med många killar i bagaget. Nu var jag singel och längtade efter en kvinnlig moderlighet och gränser. Kände hur hennes intensiva blick borrade rakt igenom mig och fyllde hennes behov att ta hand om och uppfostra en osäker flicka som fått för lite tyglar.
Jag fick tider att passa. Till och med när jag skulle vara i säng på kvällarna. På vardagar skulle klockan 22.00 jag vara färdig i nattlinne under täcket, avsminkad och borstat tänderna. Det var hon jättesträng med och det kontrollerades varje kväll, och det kändes ju förstås jätte-barnsligt. Läggdax!! kunde hon högt påminna mig om för min räkning och det var inget att diskutera. Jag ser alltid till att inte bryta mot min "värdinna/mammas" stränga lag om KLOCKSLAGET. ("när jag säger ett visst klockslag gäller det klockslaget, inte en minut senare!"). Jag fick arbetsuppgifter till hushållet. Disk och matlagning någon gång i veckan. Inga pojkar på rummet. Och det kanske är obegripligt men jag accepterade bestraffningarna som följde om jag var "olydig”. Inte passade tider etc.
Jag fick smisk rätt och slätt. Inget sensuellt smekande. Ingen lek, utan riktig aga över hennes knä på bara stjärten. Smäll, som om jag var hennes dotter i ett hem på 50-talet. Hon daskade mig med handen. Först över byxbaken. Sen över trosorna. Sist på bara stjärten. Bestraffningen kunde pågå i tio minuter, rumpan domnade faktiskt efter att svedan var som värst och hon fortsatte några minuter till. När domningen gått bort efteråt kom svedan tillbaka på ett brännande sätt och det var sjukt hur ömt det var om baken dagen efter och just efteråt var jag en snörvlande gråtande flicka som fick stå i skamvrån en stund innan straffet var över och jag kunde börja från ett nytt vitt blad. Fri från känslan av att förtjäna straff, att vara en dålig flicka som kommit undan för länge. Hon fick mig att smisket hur mycket det än sved var en kärleksfull handling från hennes sida och att det var något min egen mamma borde gett mig för längesen. En gång hade jag suttit och kysst en kille i hans Plymouth en hel timme innan jag slet mig lös och hem och försenad fick en utskällning och en massa smisk.
Trots att jag gjorde allt för att sköta mig och slippa de svidande och skamfyllda bestraffningarna så slutade det ändå med att hon hittade en anledning att ge mig smisk på stjärten. Och fick mig att känna att jag verkligen förtjänade det. Och fick mig att längta till att bli förlåten efteråt med svidande rumpa och självkänsla. Träffade ibland en kille från Göteborg som jag, som hade egen lägenhet, vi var inte ihop men var ute några gånger. Han skulle hem till sin lägenhet. Jag sneglade på klockan för att hinna hem till mitt flickrum i tid. Så att jag skulle undgå att få smisk! Hade alltid en klump i magen!
Jag hade ett behov av att känna mig trygg och omhändertagen och bara följa någon vuxens regler och sen få smisk om jag inte lyckades leva upp till dom. Känslan att vara ett barn utan något val när hon knäppte upp jeansen och ledden ner mig över knät, eller sa till mig strängt att dra ner byxorna medan hon satte sig på en stol. och på samma gång så maktlös och utlämnad. Det var på riktigt en riktig aga. Jag var på riktigt en olydig tjej som fick smäll av en slags "mamma". Det hade inget med sex att göra (hon dolde väl det skickligt i så fall) utan spelade bara rollen som en trött mamma som måste ta itu med något nödvändigt ont. Plikten att smälla sin flicka som inte skött sig. Jag blev nästan förlamad av skam och passivitet när hon sa att jag skulle få smäll. Som en flickjänta utan något att säga till om inför en vuxen. Bara dra ner byxor och lägga sig över knät med rumpan bar och få jättemycket smäll. Varje protest från min sida skulle göra smället längre och hårdare, kanske hårborsten skulle komma fram och hon fick alltid sista ordet och att det bara var alldeles nödvändigt för mig med smäll för att kunna lära mig och kunna bli vuxen en dag., Jag tänker på dessa ord; Skam, förödmjukelse, barnslighet och hur ont det gjorde. Det svider så otroligt mycket när man får smisk så allt annat försvinner. Sen kommer skammen tillbaka medan skinkorna pulserar, sticker, bränner, hettar och svider en bra stund efteråt.
Det hände kanske någon gång i månaden. Bodde hos henne i ett år. Hon blev min "mamma" som jag behövde och det hjälpte mig att skärpa till mig på flera sätt. varje gång jag fått "smäll på stjärten" som hon sa slutade kvällen med att jag smekte mig till sömns. Det var upphetsande - efteråt. Jag gillade att visa min rumpa i tajta jeans eller tajts och visste att hon såg på mig med gillande utan att för en sekund vara något annat än min stränga styvmoderliga uppfostrare. Min relation som "dotter" till henne blev viktigare än kompisar och killar även om jag som vanligt blev uppvaktad mest av killar. Jag höll mig för mig själv. Skötte mitt jobb och pluggade och försökte verkligen vara lydig, följa alla hennes regler och undvika smisk. Det gjorde förskräckligt ont. Sved så in i h-vete och jag blev alldeles knallröd och varm om skinkorna länge. Skämdes verkligen som en barnunge. En olydig flicka men längtade efter hennes förlåtelse och snabba omfamning.
Hennes hus var ett litet, vitt hus som var klätt med plattor och låg mitt på gatan på en liten grön gräsmatta i hörnet av två fridfulla gator, men trots att de små lönnar som fanns planterade med jämna mellanrum runt hennes tomt kunde vem som helst som gick på trottoaren kasta en blick upp mot fönstret i mitt sovrum och se vad som föregick. Jag har alltid undrat om någon råkade gå förbi och se på när jag fick smisk. Alltid i mitt rum. Hon sittande på min säng. Jag över hennes knä med händerna hårt knutna på golvet och håret hängande ner. Och stjärten i henne knä som husets medelpunkt. Första gången det hände var som om det hänt massor med gånger. Hon var så säker på sin roll och jag kände en befrielse i att inte ha något val. Bara känna skammen bränna på mina kinder när jag gick med på att uppfostras som en olydig flicka. Att uppgivet sjunka ner över hennes knä. Maktlösheten att vara flicka. Låta henne justera mot utsatta förnedrande förödmjukande läge och känna daskarna. Först i långsammare takt sedan intensivare. Svedan inföll inte förrän efter en stund men då gick den nästan från noll till hundra. Som om min stjärt nådde en smärtgräns som hon målmedvetet och bestämt överskred. Det kändes som om hon uppfostrat många flickor, trots att jag visste att hon inte hade egna barn. Fyrtio år, vacker och hemlighetsfull. Eller det var väl det här som var hennes hemlighet. Hennes liderliga intresse att ge flickor uppfostran som flickor fick förr. Smisk på stjärten, skamvrå, regler och tider men också uppmuntran, stöd, kärlek och värme. "Alla flickor behöver smäll ibland" brukade hon säga lugnande när jag protesterade högt.
Men jag minns att jag inte ens tyckte att vår relation som "mamma" - "Äldre hemmaboende dotter" inte var något konstigt. Hon var trevlig och självsäker och min "uppfostran" kändes bara naturlig och alldeles självklar. Hårda stolar på institutionen och på jobbet mot min ömma rumpa påminde mig ibland dagen eller dagar efter en uppgörelse med min "mor" att jag inte var en vuxen ung kvinna utan fortfarande ett barn. Tajta jeans som skavde ömt mot mina rödrosa skinkor som stringtrosor inte skyddade ungefär som en svår solbränna. Det var en känsla som var fylld med skam och samtidigt trygghet. Och det gjorde mig också upphetsad. Hon köpte två söta flickiga nattlinnen till mig. Jag brukade annars sova naken. Det fanns ett hörn i köket som jag mindes i detalj i ögonhöjd, med en decimeters avstånd genom tårar. Varenda fläck på väggen och varje spricka. Skamvrån! Stod där många gånger med bara stjärten blottad och brinnande knallröd medan hon sysslade med vardagliga ting. Rättade prov, lagade mat. Lyssnade på radio. Fick alltid småspringa dit med jeansen eller leggings och trosorna snubblande nedhasade till vaderna. En klapp på stjärten befriade mig efter tjugo minuter - en halvtimme och straffet var över om jag inte åkte raka vägen i säng. Men studierna gick prickfritt. Har aldrig varit så fokuserad med skolarbete tidigare eller senare. Jag skötte mig och sparade pengar och levde aldrig så duktigt inte heller förr eller senare. Hon var faktiskt den mamma jag behövde i mitt liv just då och hade nog behövt tidigare. Man kan säga att hela denna period var ett slags klosterperiod minus allt det religiösa som var ersatt med hur det var att leva i ett strängt hem förr i tiden för en hårt hållen flicka, och hon hade sån intuition att hon förstod att det var precis det jag behövde. Massor med tyglar, ramar, regler och smäll. Det var också ett klosterliv på så sätt att jag till skillnad från andra perioder i mitt liv klarade mig bra utan killar och sex. Det blev också bra för mig med den pausen och sen när mitt liv blev "normalt " igen har jag kunnat sakna reglerna och det lugnet jag hade just därför, på nått sätt, i att bara lyda och veta vad som gäller och vara så hårt hållen som mina föräldrar aldrig gav mig, och leva ett litet liv väldigt nära i förbund med någon
Även om det ibland kändes som om jag gick med röd och öm rumpa för jämnan ibland.
Det har jag börjat fatta, verkar vara ett behov hos tjejer och unga kvinnor ibland. Så jätteknäpp var jag kanske inte .Det där barnsliga straffet och idag tänker jag på det där året med varma känslor.