Jag har kommit på min fru med att vara otrogen. Det dumma stycket hade lämnat sin mobil obevakad och strax därefter fick jag mina misstankar bekräftade. Tydligen var den där arkitekten som hon råkat prata om inte bara en vän.
Jag bestämmer mig förstås för att köra ut henne. Men först måste hon straffas.
På fredagen sms:ar jag henne från jobbet att jag har en överraskning till henne på kvällen. Hon är nyfiken och vill veta vad, men jag håller henne på halster. Hon hotar med att gå ut ”med sina väninnor” – jo, jag tackar jag – om hon inte får veta. Jag skriver: ”Det är något du inte vill missa”.
Jag möter henne i hallen när hon kommer hem. Kysser henne och tar av henne kappan. Sedan låser jag demonstrativt ytterdörren, vilket jag aldrig gör annars. Lägger på säkerhetskedjan med långsamma rörelser.
”Det luktar gott”, säger hon. ”Har du lagat mat?”
En risotto står och väntar i köket. Jag säger att den ska hon få smaka ”efteråt”. Hon tittar upp på mig, med kåta, lystna ögon, skjuter ut brösten med klyftan i blusen, gör sig tillgänglig för mig som hon gjort med arkitekten.
Jag tar henne i handen och går inte till sovrummet utan till vardagsrummet. Jag ser att hon är nyfiken och märker att hon är lysten. Hon trycker låren mot varandra när hon går.
I vardagsrummet har jag lagt fram mina redskap: den grova läderremmen, den hårda paddeln, det böjliga riset, glidmedlet och salvan. Hon stannar upp, som en häst framför ett hinder, och flämtar till.
”Vad är detta?” säger hon, upprört men nyfiket.
Jag kavlar upp mina skjortärmar medan jag förklarar: ”Jag vet allt om dig och arkitekten. Du är en liten hora som inte bara lägger upp dig för andra män, utan också har mage att ljuga för mig om saken.”
Hon börjar stamma något, men jag ger henne en lätt örfil så hon tystnar. ”Ljug inte mer för mig, Caroline. Du har ljugit tillräckligt och nu ska du få den omgång jag borde ha gett dig för längesen.”
Hon blir förlägen och slår ner blicken. ”Förlåt Johan, förlåt! Jag kan inte hjälpa att jag blir så kåt!”
Jag säger: ”Nej, du har rätt. Det verkar du inte kunna hjälpa. Men kanske kan de här verktygen åtminstone hjälpa dig att förstå att du har gjort fel. Ta av dig kjolen och trosorna!”
Hon tittar på mig med vädjande ögon, men förstår att hon inte har något att säga till om. Hon knäpper långsamt av sig sin kjol och låter sedan trosorna glida av henne. Hon har en vit blus som hon drar lite i för att den ska täcka könet.
”Du får ta av blusen också”, säger jag. ”Strumpor och behå kan du behålla på.”
Hon gör motvilligt som hon blir tillsagd. Jag känner kuken dunka i byxorna. En sida av mig hade velat ränna den i henne på en gång, men jag behärskar mig. Till skillnad från Caroline kan jag lägga band på mig när jag måste.
Jag pekar på soffan, där jag lagt upp två kuddar. Beordrar henne att krypa upp och lägga sig med stjärten så högt upp hon kan. Hon tvekar och konstrar och jag ger henne ett hårt slag med handen över skinkan. ”Nu!”
Hon kryper upp i soffan och lägger överkroppen mot soffkudden. Jag trycker henne i svanken så att skinkorna spärras upp ordentligt och särar sedan på hennes lår.
”Du kommer att få en rejäl omgång stjärtaga, Caroline. Du har betett dig som ett smutsigt litet luder och det är fullkomligt oacceptabelt i det här huset! Jag kommer nu först att randa dig med bältet.”
”Snälla Johan, slå inte så hårt!”
”Jag kommer att slå dig lika hårt som du låtit arkitekten knulla dig. Vi vet båda två att jag borde ha gjort det här för längesen. Upp med rumpan högre!”
Jag greppar bältet och viker det dubbelt. Slår det prövande i luften. Svishandet får henne att rycka till och dra in stjärten. Jag snärtar henne med full kraft på låret.
”Ligg ordentligt, Caroline! Du vet hur man gör när man putar! Upp med rumpan, sa jag!”
Hon darrar av rädsla, men jag ser tydligt när jag tittar in i hennes vidöppna sköte hur det rinner till i henne. Jag håller upp bältet så att hon kan se det, med sina rädda, skamsna och förväntansfulla rådjursögon.
Och så börjar jag rappa henne. Hon skriker till för varje slag som träffar hennes välrundade skinkor. På sjunda rappet börjar hon svänga hit och dit och kasta med underkroppen. Jag sätter mig på knä över hennes nacke, håller fast huvudet med mina knän, tar ett rejält grepp om hennes ena skinka, spärrar upp den och snärtar henne över den andra. Hon rycker och knycker med kroppen men sitter i ett stadigt grepp.
Tjugo rapp får hon innan jag stiger upp. Hon gråter så mascaran rinner. Jag river av en bit hushållspapper och torkar hennes näsa och kinder. Säger åt henne att sätta sig upp. Hon ojar sig lite när stjärten träffar soffan. Jag ger henne ett glas vatten. Hon tar det och börjar dricka.
”Vad säger man?”
Hon tittar skrämt på mig. ”Förlåt, Johan! Tack! Tack för vattnet!”
”Jag har brustit betänkligt i min uppfostran av dig. Jag får ta det på mig, Men det är inte försent. Svider det i stjärten på dig?”
”Mmm.”
”Det är bara början. Kom ska du få titta på hur du ser ut.”
Jag tar ett grepp om hennes nacke och leder henne bort till helkroppsspegeln som jag ställt i rummet. Säger åt henne att böja sig fram så mycket att hon mellan sina ben kan se sin välagade rumpa i spegeln. Hon flämtar till.
”Nu ska mitt lilla fnask få smaka paddeln. Res dig!”
Jag visar henne till köksstolen som jag ställt fram. Hon får ställa sig med handflatorna på sittdynan och stjärten i vädret. Jag inspekterar mitt verk hittills. Klämmer på de uppbältade skinkorna. Passar på att ta ett skamgrepp och krama hennes fuktiga fitta. Hon flämtar igen.
Jag håller upp paddeln för henne och berättar vilket utmärkt instrument det är för den som vill banka lite vett i sitt liderliga stycke till fru.
”Eftersom du inte lärt dig tacka ordentligt när du får ett glas vatten så ska du få tacka högt och tydligt för varje uppfostrande rapp som paddeln ger dig. Är det förstått?”
Hon nickar.
”Svara högt och tydligt!”
”Ja, Johan! Det är förstått!”
”Jag kommer att ge dig trettio rejäla slag med paddeln och är det så att du glömmer att tacka så lägger vi på några extra! Förstått?”
”Ja, Johan!”
Och så börjar ännu en bastonad. Hennes vita skinkor, tidigare prydda med några breda röda streck från skärpet, börjar nu rodna ordentligt. För varje rapp jag ger henne blir de rödare och rödare. Hon tackar lydigt mellan sina flämtningar och gnyende. I mina byxor står kuken som ett spett.
Det trettiosjunde och sista rappet – hon glömmer några tack i sina snyftattacker – ger jag med sådan kraft att hon nästan ramlar till. Nu gråter hon oupphörligt.
”Fint att se att du har några känslor överhuvudtaget, ditt lilla kåta stycke.”
Jag plockar upp hennes trosor, som hon fått lägga på vardagsrumsbordet, och torkar av hennes ansikte. Drar de sedan över hennes fitta och torkar upp lite av saften som rinner där. Torkar henne lite till i ansiktet och säger sedan åt henne att gapa.
”Vad ska du göra, Johan?”
Jag snärtar henne med handen över de blodröda skinkorna och hon skriker till.
”Du ska inte ifrågasätta, Caroline. Du ska göra som din man säger åt dig. Gapa, sa jag!”
Hon gapar så stort hon kan. Jag trycker in hennes trosor och säger åt henne att stänga munnen.
”Nu ska du få ställa dig på bordet för den sista delen av straffet. Du får stå på alla fyra, sära knäna så mycket du kan, puta med stjärten och svanka med ryggen. Förstått?”
Hon nickar häftigt. Jag leder henne bort till det låga vardagsrumsbordet och ser till att hon intar den begärda positionen. Jag tittar nöjt på hur hon står, fullkomligt undergiven, med sina våta trosor i munnen, frilagd för min behandling.
”Nu blir det björkriset, Caroline. Det kommer att svida något grymt i din kåta lilla rumpa. Jag kommer att slå från båda sidorna och är det så att du inte ligger stilla så kommer jag att behöva slå uppifrån och ner. Råkar jag då träffa din svullna kåta fitta så är det ditt eget fel. Förstår du vad jag säger?”
Hon nickar och nickar igen. Står redo och putar. Jag ser hennes lår darra och hör henne flämta någonstans i trostyget.
Sedan låter jag björkriset dansa. Hon rycker och knycker med kroppen som i spasmer och vaggar underlivet hit och dit i ett patetiskt försök att skydda sig. Jag får ge de flesta rappen vertikalt. Jag ser hur riskvistarna biter sig in i stjärtsprundet och hur några träffar blygdläpparna. Jag hör hennes kvävda skrik och känner hur det bultar i mina egna byxor.
Efter en stund är jag klar. Carolines skinkor är svullna och skiftar i rött och blått. På några ställen har jag slagit hål på huden så lite blod sipprar fram. Samtidigt som jag beordrar henne att gapa så jag kan ta ut trosorna doppar jag fingret i blodet. Sedan sticker jag in det i hennes mun och låter henne suga av det.
”Nu har du fått ett rejält straff på din stygga lilla stjärt. Du har gjort dig förtjänt av vartenda rapp och jag hoppas du har lärt dig en läxa. Har du något att säga?”
Hon stönar och flämtar: ”Förlåt, Johan, förlåt för att jag knullat med arkitekten. Jag vet inte vad som tog åt mig. Jag har varit olydig och betett mig illa och jag förtjänade verkligen mitt straff!”
”Straffet är inte över, Caroline”, säger jag och trycker demonstrativt en stor klick glidmedel i handflatan. Caroline står fortfarande på alla fyra, med putande rumpa och särad fitta, och jag ser att hon anar vad som komma skall.
”Snälla Johan, knulla mig inte i stjärten! Den svider redan så! Jag kan suga dig!”
”Tyst med dig, din slampa! Det är inte lönt att du vädjar. Jag kommer att trycka in kuken i rumpan på dig en gång för alla. Din uppgift är att ta emot och visa att du kan vara en duktig flicka om du verkligen försöker! Förstått?”
Hon gråter och kniper ihop ögonen och nickar. ”Det är förstått, Johan! Gör vad du måste göra med mig!”
Jag smörjer upp hennes lilla tajta hål, trycker in ett prövande finger och ser till att där finns lubrikation. Så knäpper jag upp byxorna och gnider in kuken med glidmedlet, ställer mig i givakt bakom henne och för långsamt in min bultande lem i hennes stjärtöppning. Hon darrar och kvider lätt, men särar och tar emot.
Jag knullar henne så omsorgsfullt kag kan, men strax blir det för mycket och jag exploderar över hennes rödsmiskade skinkor. Torkar av mig mot såren och rodnaderna och hör hur hon flämtar till igen.
Så knäpper jag byxorna och så smörjer jag hennes lår och rumpa med den läkande salvan. Hon stönar och flämtar och nu är det verkligen inte bara av obehag. Så beordrar jag henne att resa sig upp.
”Nu blir det risotto”, säger jag. ”Du kommer att få äta naken med en kudde under rumpan.”
En stund senare sitter vi vid köksbordet. Hennes nakna kropp är vacker i ljuset från kandelabern. Hon är försynt och foglig och jag ser att hon ojar till varje gång hon måste flytta tyngden med rumpan mot den tunna stolsdynan.
Jag tittar strängt på henne och säger: ”Du har två val, Caroline. Antingen flyttar du ut redan ikväll eller så ger du mig full tillgång till din telefon och din e-post. Märker jag att du har den minsta lilla flirt med någon arkitekt så kommer vi att ha den här ritualen igen. Förstått?”
”Det är förstått, Johan. Jag är tacksam att jag får välja och jag väljer att ge dig full tillgång.”
Jag tittar på henne och ser att hennes ögon är glansiga. Bröstvårtorna är styva och pekar på mig. Jag känner att det bultar på nytt mellan mina ben och säger:
”Och för säkerhets skull kommer du hädanefter att få en upprumpning varje fredag. I förebyggande syfte.”
Hon ler lystet.
”Jag ser fram emot det.”
Sedan knullar jag henne över köksbordet.