Dagboken 3

14:e maj

Hej igen! Jag behöver nog inte nämna att du är min favoritdagbok, men det kan ju vara trevligt att få höra även om det känns givet. Jag har inte skrivit på kanske tre veckor, men jag tänker ofta på dig även om jag inte alltid hör av mig lika tätt som jag borde. Det har, som du säkert förstår, hänt en hel del sen vi hördes senast. Jag sover oftast inne hos Amanda, förutom någon kväll då och då när jag är så trött att jag inte orkar hålla mig vaken tills efter våra föräldrar har somnat. Ibland smyger jag in till henne även innan de har somnat, men bara när jag är säker på att de inte ska höra mig. Det kan vara lite lurigt eftersom alla sovrummen i huset ligger ganska nära varandra, men vissa gånger kan jag gå in till Amanda utan att vara nervös för att de ska höra mig. Den senaste tidens händelser har påverkat oss alla, men av någon anledning verkar det ha gjort mest påverkan på mamma.

Vissa kvällar behöver jag alltså inte smyga in till min hemliga sängkamrat och du har säkert redan listat ut att det är för att det vissa kvällar är väldigt högljutt från mina föräldrars sovrum. Det är mest mamma som låter och hon verkar inte direkt skämmas trots att det är helt uppenbart att jag och Amanda hör hennes skrik av vällust. Jag har börjat fundera på om hon gillar tanken på att vi hör henne, eller om hon helt enkelt saknar förmågan att dämpa sig. Det kanske är så att jag har ärvt det av henne i så fall. Det är ju i och för sig inte så att jag och Amanda dömer henne, särskilt inte med tanke på vad vi gör när det väl blir tyst på mamma. Men det känns ändå lite konstigt att höra henne skrika ord som är för fula för att jag ska återberätta dem för min älskade dagbok. Hon skriker dessutom till pappa att han ska smiska henne när de har sex och det känns ju jättekonstigt. Jag förstår att man behöver ömhet och närhet efter att man har fått smisk, men hon verkar gilla att få stjärten smälld under tiden. Jag ska inte tråka ut dig med filosofiska tankar dagboken, men jag har sett ett mönster som jag måste berätta om.

Som jag sa så har mamma blivit helt annorlunda efter att pappa började med strängare regler, lydnadsträning och allt. Amanda har inte fått något smisk förutom när vi har lydnadsträning, men jag får återkomma till det. Jag har inte lyckats lika bra, men jag tänker inte ta på mig hela skulden för det. Det var förra tisdagen och min sista lektion blev inställd, så jag kom hem extra tidigt. Du är ju en ovanligt intelligent dagbok, så du förstår säkert att jag var på extra bra humör tack vare min oväntade lediga tid. Tyvärr var mamma hemma, så det enda som var ett minus var ju att detta blev på en av hennes korta dagar. Nästan samma sekund som jag kom in sa hon åt mig att jag skulle hjälpa henne att städa, jag skulle dammtorka så kunde hon dammsuga. Detta var självklart ett helt orimligt förslag eftersom sysslorna är fördelade mellan oss på ett sätt så att var och en hinner med vad de ska. Jag hade disken den kvällen och städning av badrummen dagen därpå, det var ju inte så att jag krävde av henne att hon skulle göra det åt mig.

”Nu gör du bara som jag säger och så är det slutdiskuterat”, sa hon och det lät som om hon härmade pappa när han är sträng. Hon lyckas ganska bra när hon gör det, men det är alltid något i hennes röst som får mig trotsig. När pappa pratar på det viset lyder jag alltid utan att säga emot. ”Det är slutdiskuterat”, höll jag med. ”Bara för att du är lat och inte hinner med allt själv betyder inte att jag automatiskt ska fixa allt”. Det var väl ett bra och logiskt svar, tycker du inte? Logiken verkade helt gå förbi mamma som drog ut en av stolarna vid matbordet och satte sig ner. ”Kom hit!”, sa hon bara och tittade på mig med is i blicken. Jag stod bara tyst och tittade på henne när jag funderade igenom situationen och mina alternativ. Det tog några sekunder när vi bara tittade på varandra i tystnad innan jag kom fram till att det hade blivit värre av att säga emot igen, så jag gick fram till mamma. Jag har aldrig gått så överdrivet långsamt i hela mitt liv, men det verkade inte göra någon skillnad. Hon satt bara bestämt på stolen och väntade på mig.

När jag stod framme vid henne var vi bara tysta en lång stund igen innan hon började prata, nästan lika överdrivet långsamt som jag gick precis innan. ”Be snällt om att bli bestraffad för att du är uppkäftig”. Jag trodde knappt att hon menade allvar och det är annorlunda när det är mamma. Det är precis som att pappa automatiskt inger mer respekt. ”Men det är ju knappast mitt fel att…”, hon avbröt genom att sträcka sin hand upp till mitt öra och nypa till om det så hårt att jag flämtade till högt. ”Vid det här laget borde du veta att all din olydnad nu kommer att göra det värre. Du orsakade precis ytterligare en omgång smäll ikväll innan läggdags. Nu lyder du om du inte vill göra det ännu värre för dig själv.” Hon tittade på mig med sträng blick och jag blev faktiskt lite imponerad av hur lugn hon klarade att hålla sig. Det brukar inte gå så lätt för henne. Jag förstod därmed vad hon sa. ”Kan mor vara så snäll att straffa mig för att jag var uppkäftig?”, jag använde min gulligaste röst och mamma pekade på sina lår. Jag la mig tillrätta och putade med stjärten, det var lika bra att försöka göra detta så att hon blev så nöjd som möjligt.

I samma ögonblick som jag hade rättat till rumpan i mammas knä träffade hennes handflata min stjärt. Hon började smiska mig snabbt och bestämt och jag började ganska snabbt gnälla av smärta. Jag kände på hur lång tid det tog mellan slagen att hon höjde handen högt för att se till att varje dask skulle kännas ordentligt. Ljudet av smällarna som fyllde rummet gjorde nästan ont i öronen och jag fick redan från början kämpa för att hålla stjärten på plats utan att sprattla för mycket. Jag förde utan att tänka på det upp min högerhand för att försöka skydda rumpan, men mamma tog ett fast tag om min handled och tvingade upp min hand på ryggen. Hon höll den fast där samtidigt som hon fortsatte att lägga all sin styrka i slagen som träffade stjärten. Jag förbannade mig själv för att jag hade tajts på mig, vilket annat klädval som helst hade gjort det bättre just då. Jag kände hur gungningarna av rumpan följdes av mina tajts när mamma smiskade mig med handen. Jag vet inte hur länge hon höll på innan hon slutade och la handen på min stjärt, men jag kände hur tårarna började tränga sig ur mina ögon.

Hon var tyst en stund och lät sin hand nästan lekfullt känna på min stjärt. Hon stannade upp någon gång då och då och klappade mig på rumpan. Hon fortsatte så ett bra tag och suckade högt ett par gånger, som för att få mig att fråga henne hur hon mådde. Det gjorde jag givetvis inte. ”Jessica, älskling, varför måste det bli så här varje gång”? Sen vi har börjat leva mer strikt här hemma har hon börjat kalla både mig och Amanda för ”älskling”, något hon inte har gjort på flera år. Jag vet inte riktigt varför och jag vet inte heller om jag tycker om det eller inte. Oavsett vad så är det alltid jobbigt att tvingas ha ett samtal med den personen som man ligger över knät på. ”Förlåt” sa jag bara och fortsatte att titta ner i golvet, jag har ändå blivit såpass smart att jag inte retar upp mamma mer än nödvändigt när vi är mitt i en bestraffning. ”Jag är inte helt oresonlig, även om du tror det. Du måste lära dig att prata om saker utan att vara näsvis och otrevlig. Vi skulle kunna ha olika åsikt utan att det slutar med att du får smisk, men så länge du beter dig som en olydig flicka så kommer det bli så här”. Hon klappade mig lite mer omilt på rumpan. ”Lyft på stjärten”.

Jag tryckte upp mina höfter så att mamma kunde dra ner tajts och trosor i ett drag, så att de stannade precis under min nu bara stjärt. Hon återgick till att smälla rumpan med hennes handflata och hon tog i ordentligt i varje slag. Jag började jämra mig direkt och fick till något slags ihållande gnäll, vilket verkade irritera mamma av någon anledning. Om hon slår min nakna stjärt så hårt hon kan får hon väl acceptera att smärtan får mig att låta? Hon lyckades öka styrkan och ge mig ytterligare ett tjugotal smällar så att skinkorna gungorna likt vågor på havet under en storm. Tårarna började rinna innan hon tog nästa paus, där hon helt ogenerat klämde hårt på mina skinkor. ”Jag trodde att du hade lärt dig att vara tyst vid det här laget, nu när far har lektioner med er. Det finns ingen anledning att gnälla på det där sättet, det gör ingenting bättre”. Hon höjde sin hand och smällde mina rosa skinkor hårt så många gånger att hon nästan blev andfådd. ”Förlåt”, var det enda jag kom på att säga igen, även om det nog inte betydde så mycket varken för mamma eller mig. Hon suckade bara högt och fortsatte att ge mig smisk, i ett högre tempo än tidigare. Vid det laget tappade jag all kontroll över mig själv och började gråta, vilket faktiskt fick henne att dra ner på tempot lite, men ökade styrkan i smällarna hon spred över hela stjärten. Det var precis som att hon ville lugna ner sig lite och njuta av vad hon gjorde.

Jag vet förresten inte om pappas lektioner i lydnad och disciplin kommer kunna träna mig till att vara tystare när jag får aga. Amanda är ganska tystlåten och jag är högljudd, jag tror att det helt enkelt är så vi är skapta. Det gäller inte bara när vi får smisk eller har sex, utan det är alltid en generell regel att det är så. Förra gången vi hade lektion till exempel, då hade vi fått ungefär lika mycket smäll när det var dags att träna på att niga. Våra stjärtar var alltså ganska jämna om man ser till uppvärmning och ömhet. Vi hade fått ta av oss kjolarna och stod bredvid varandra, det var nog en halvmeter mellan oss ungefär. Pappa ställde sig framför oss och sa åt Amanda att ta ner ridpiskan från väggen och ge den till honom. Självklart gjorde hon hela proceduren med väldigt mycket ödmjukhet och respekt när hon neg djupt framför honom innan han tog ridpiskan ur hennes öppna händer. Hon ställde sig på sin plats igen och visade upp en hållning som jag aldrig kommer att klara av. Det är säkert lättare att skjuta ut brösten när man har så stora som hon har. Eller så är det tvärtom, häng inte upp dig på det nu, dagboken. Pappa stod i alla fall framför oss med piskan längs sidan och växlade den stränga blicken mellan oss.

”När jag säger ert namn så niger ni så väl ni kan. Ni gör det med rak rygg, putande stjärt och med blicken i golvet. Ni niger djupt som att ni varje gång visar hur mycket ni respekterar mig och er mor. Får ni ett rapp på stjärten gör ni om det, och ni gör det bättre. När ni har klarat att göra det rätt tio gånger i rad kan ni sätta er på er plats och vänta på att lektionen ska fortsätta”. Det han menade med det sista var att när Amanda var färdig fick hon sitta och vänta på att jag skulle bli klar. Det säger jag inte bara för att jag redan har facit, utan för att han helt enkelt visste det. Han gick sen runt och ställde sig bakom oss. Jag vet inte hur lång tid det tog innan han sa ”Jessica” högt och tydligt. Jag var noga med att titta ner i golvet när jag neg så djupt jag kunde. Jag kan meddela att det var väldigt pinsamt att stå och puta så mycket som möjligt med bar stjärt, ju djupare man niger desto mer blottad blir man inför vem det nu är som tittar. Jag skrek till kort men högt när ridpiskan träffade min stjärt, av någon anledning glömde jag lite vad det betydde så jag stod bara still en stund. Då höjde pappa ridpiskan igen och gav mig två snabba rapp, ett på varje skinka. Jag neg igen och skrek mer utdraget när han slog mig redan när jag bara precis hade börjat böja knäna. Jag vet inte vad jag gjorde för fel, men jag började i alla fall om och neg igen. Jag kände hur stoltheten spreds inom mig när jag efter nervös väntan insåg att jag hade klarat en nigning utan anmärkning.

”Jessica”. Jag var helt inställd på att det var Amandas tur, så jag stod bara helt still. Ridpiskan snärtade till min bara stjärt någon sekund efter att pappa hade sagt mitt namn, återigen skrek jag högt av smärta. Jag skyndade mig att niga, men jag var stressad över att jag hade lyssnat för dåligt. Jag slarvade och neg inte alls särskilt djupt och pappa slog mig tre gånger i snabb följd med ridpiskan på ett sätt som fick mig att känna hur märkena började träda fram på rumpan. Jag tog ett djupt andetag och neg igen, och jag kunde andas ut när jag inte fick känna på piskans ilskna rapp igen. ”Jessica”, pappas lugna, stränga röst gjorde att jag inte stannade upp för att fråga om han skämtade med mig. Det började kännas som att Amanda stod bredvid mig på skämt, men jag neg snabbt och djupt, med putande stjärt och blicken i golvet. Jag hann knappt resa mig till stående innan pappa sa ”Amanda”.

Jag stod självklart med blicken lydigt rakt fram, men jag såg i ögonvrån att hon neg. Kanske blev hon också lite överraskad för när hon stod rakt igen hörde jag hur pappa smällde till hennes stjärt med ridpiskan. Det kom ett lågt stön från Amanda och sen försökte hon igen. Det var ju det som var min poäng, när vi utsätts för exakt samma sak så låter jag som om jag genomlider fruktansvärd smärta och Amanda låter som om hon får ett myggbett. ”Jessica”, sa pappa och jag var nog för långsam. Jag sa helt enkelt ”Aj!” väldigt högt när piskan landade hårt på min vänstra skinka. Jag neg exakt som jag gjorde gången innan och funderade lite på hur jag skulle använda all träning på att puta med stjärten i framtiden. Jag slapp fler slag och insåg då att jag nu var tillbaka på en godkänd nigning i följd. Pappa gick över till Amanda och det var nästan skönt att höra när han smällde henne på rumpan och underkände hennes nigning. Det tog dock inte så lång tid innan jag började halka efter. När jag hade gjort fem nigningar utan smäll tänkte jag på något annat i någon sekund och kände ytterligare ett brännande rapp på min putande stjärt. Pappa var väldigt duktig på att smälla rumpan när jag putade som mest, så mycket får jag ge honom. När jag till slut var så nervös att jag skakade lite inför varje nigning kom jag till slut upp till sju stycken lydiga nigningar. Efter den åttonde rappade pappa till mig extra hårt så att mitt skrik kändes gråtblandat, och med det la han ifrån sig ridpiskan. Amanda satt på sin plats och var färdig som en duktig flicka sen länge.

”Jag hoppas att du lär dig din läxa till nästa gång du ska träna på att niga. Gå fram till Amandas bänk och böj dig framåt. Håll i hennes händer om det hjälper”. Under tiden han pratade knäppte han upp sitt skärp och drog det med ett smällande ljud ur hällorna. Jag rös av obehag och var ordentlig rädd för hur det skulle gå att få ännu mer aga på min redan röda rumpa. Jag sa ingenting utan gjorde bara direkt som han sa. Jag tog Amandas händer och hon höll hårt om mina fingrar. Vi såg rakt in i varandras ögon när jag stod där med naken, putande stjärt och väntade på att få aga med bältet. Jag läste hennes blick som medlidsam, utan att hon tyckte att det var synd om mig över huvud taget. Pappa höjde bältet och lät det landa precis på mitten av rumpan. Jag började gråta direkt, men Amanda släppte inte mina ögon med sin blick för en sekund. Pappa höjde sitt vikta bälte och smällde min bara stjärt igen, strax under där han träffade innan. Jag skakade redan lätt av gråt, men jag höll positionen och tog lydigt emot slag nummer tre. Båda de följande slagen kom snabbt efter varandra, precis där stjärten har övergått till lår. Det gjorde så ont att jag började tjuta högt, så han gick lite närmare mig och la bältet ovanpå min stjärt. ”Du måste lära dig att fokusera på vad du gör, Jessica. Du kan niga som en duktig och fin flicka, men du tappar fokus och börjar tänka på annat alldeles för lätt”. Jag försökte säga att jag skulle skärpa mig, men jag grät så mycket att inga ord kom fram. Han backade tillbaka och höjde bältet igen.

Min gråt fick en extra liten spurt varje gång han rappade mig med bältet över stjärten. Efter ytterligare fem slag pausade han igen och kände undersökande på min strängt agade stjärt. ”Hur många har du fått?”, jag visste att han höll räkningen så jag kände mig överlycklig över att jag lyckades svara rätt. ”Bra, då har vi bara hälften kvar”. Den meningen fick mig att känna mig helt hopplös, olydig och värdelös på samma gång. Jag stod bara där och fokuserade på att svanka och puta med stjärten och hoppades att jag inte behövde hålla räkningen mer. Jag tappade den redan efter det elfte slaget som var värre än de tio första och jag bara grät och kände hur Amandas grepp om mina händer blev hårdare och hårdare. Jag hade inte klarat det utan henne och jag tror att pappa på något sätt signalerade till Amanda när mitt straff var över, hon släppte plötsligt greppet om mig och jag gled bara ner på golvet i någon slags konstig hög. Amanda hade nog fått ett tyst okej från pappa att komma fram till mig, hon reste sig snabbt och satte sig på knä. Hon omfamnade mig utan att pappa sa något och hennes varma kram fick mig att hulka av gråt. Det var trots allt underbart av pappa att låta den lydiga flickan trösta den olydiga utan hans inblandning.

Det är förresten lite konstigt det där, för det känns lite som att Amanda är bättre på att vara lydig och att jag lättare säger emot och trotsar. När vi spenderar kvällar och nätter tillsammans i hennes säng är det lite mer tvärtom. På kvällen efter träningen på att niga smög jag som vanligt in till henne, det är oftast viktigast just på söndagar. När vi är i sängen tillsammans är hon helt plötsligt mer benägen att vara bestämd och jag trivs helt plötsligt med att få lyda. Hon har till exempel infört trosförbud i sängen, även om det självklart är lite på skoj också. Vi låg nakna bredvid varandra på mage och jag njöt av hennes smekande hand över min stjärt. ”Jag vill att du ska göra en speciell sak för mig”, sa hon tyst efter en stund. Jag vet inte vad det är, kanske är det så att jag gärna lyder henne för att hon inte ger mig smisk. Oavsett vad så svarade jag att gärna gjorde vad som helst för hennes skull. Hon låg tyst en liten stund och bara klappade mig på rumpan, som om den hade varit en hund. Det var så skönt att jag redan gnydde lågt av upphetsning. ”Jag skulle vilja att du ligger på rygg och gör det skönt för mig när jag sitter över ditt ansikte”. Under tiden hon pratade letade sig hennes fingrar ner mellan mina ben och smekte mitt kön. Jag hade sagt ja till absolut vad som helst vid det laget. Jag fick bara ifrån mig ”mmm” och hon fnissade in i mitt öra. ”Du kan ju vara en riktigt duktig flicka”, viskade hon i mitt öra och när hon sa det var det helt plötsligt väldigt upphetsande.

Jag vet inte vad det är, men våra kvällar och nätter är så otroligt upphetsande. Det är till och med underbart att bara sova med Amanda, utan att ha sex. Det kanske är för att jag aldrig har gjort något snuskigt med någon annan innan, så det kanske hade varit lika eggande med vem som helst. Jag tror i och för sig inte det, vi har ju onekligen ett väldigt speciellt och starkt band. Så trots att det sved något fruktansvärt på stjärten la jag mig villigt på rygg i mitten av sängen. Amanda klättrade upp på mig och satte sig grensle över min mage. Hon la sina händer på mina bröst, lutade sig framåt och kysste mig. Jag la mina händer på hennes stjärt när hennes tunga letade upp min, det var nog mest inbillning, men jag tyckte ändå att den kändes varm från dagens lektion. Jag fortsatte att klämma försiktigt på hennes ena skinka när min andra hand letade sig mer mellan mina ben, men Amanda släppte snabbt mina bröst och slog bort min hand. ”Du ska få det skönt, men du får ha lite tålamod”, sa hon till mig och pressade sen sina läppar mot mina igen. Efter några varma, våta kyssar rätade hon på sin överkropp och tog tag i mina handleder. Hon förde upp mina händer till sina stora bröst och jag flämtade oavsiktligen till högt av upphetsning när hon hjälpte mig att greppa dem. ”Jag vill ha dina händer här när du slickar mig”. Hon makade sig uppåt så att hon satt på knä i sängen precis ovanför mitt bröst. Hon förde tillbaka en av sina händer och smekte mitt kön och log när hon kände hur våt jag var. ”Den här sköter jag, så sköter du min, okej?” Jag hann nicka ivrigt innan hon flyttade sig uppåt och så fort jag kunde nå fram så omslöt jag hennes kön med min mun.

Jag började slicka henne med den märkliga men fantastiska känslan av hennes lår tryckta mot mina kinder. Hon la inte hela sin tyngd på mitt huvud, men jag upplevde det ändå som att jag satt fast och inte kunde röra mig förrän Amanda var nöjd. Jag vickade mer och mer på höfterna i sängen allteftersom jag lekte snabbare och snabbare med tungan mellan hennes ben. Inte för att stjärten sved, utan för att mitt sköte skrek efter uppmärksamhet. Jag hörde hur Amandas andning blev tyngre och tyngre och till slut la hon sina händer på ovandelen av mitt huvud. Det kändes som om hon kämpade emot lustkänslorna för att dra ut på det sköna, en slags självdisciplin som jag själv inte förstår mig på. Jag kände hur det rann ner för mina kinder och min haka när Amanda lutade sig lite för långt tillbaka för att jag skulle kunna fortsätta att smeka hennes bröst, så jag la mina händer på hennes höfter istället. Hon började röra på höfterna som för att förstärka känslan av min tunga mot hennes underliv. Därefter kände jag hur hon äntligen sträckte sig för att börja smeka mig. Jag förde upp hälarna mot min stjärt för att på så sätt sära på benen så mycket som möjligt för hennes fingrar.

Amanda hade, förmodligen medvetet, drivit mig till en punkt av sådan vansinnig upphetsning att jag kände att mina ben nästan började krampa. Jag ville också stå emot och få uppleva det sköna en längre stund, men jag kände hur orgasmen sköljde över mig väldigt kort efter att Amandas hand mötte mitt kön. Hon förde in två fingrar i mig samtidigt som hon smidigt fortsatte att smeka mig med tummen när jag började komma kraftigt. Jag kände hur hon lät mer av sin tyngd läggas över mitt ansikte för att effektivt kväva mina ofrivilliga ljud av vällust. Det var det absolut skönaste jag någonsin upplevt, att Amanda kunde styra mig med sin kropp gjorde att jag på sätt och vis kände mig friare än någonsin tidigare. Jag släppte alla hämningar utan att behöva fundera på att väcka någon eller vara rädd för att ramla ner på golvet eller något. Jag skrek rakt in mellan hennes ben och jag märkte i mitt rus att vibrationerna från mig var väldigt sköna för Amanda. Det tog lång tid innan jag lugnade mig och jag hade inte ens tänkt på att jag inte längre använde mun och tunga för att göra det skönt för Amanda. Hon sa åt mig att fortsätta att vara duktig och jag skrapade ihop alla krafter jag hade för att massera hennes kön med läpparna och tungan. Hon kändes tyngre över mitt ansikte vid det laget och rörde sig mer och mer för att förstärka allt. När hon slutligen kom över mitt ansikte gjorde hon det kontrollerat och nästan ljudlöst.

Min poäng är alltså att jag är ganska högljudd av mig, utan att det är något jag kan hjälpa. Nu när det är utrett så var det ju så att jag låg över mammas knä och började skaka lite av gråt när hon gav mig smisk så att det ekade av smällarna i vardagsrummet. Det var väldigt pinsamt att tvingas ligga med precis bara stjärten bar, det kändes som att den ramades in på något sätt. Det är jättejobbigt att tvingas bli bestraffad helt naken, men det är en mer utspridd pinsamhet. När bara rumpan är blottad och blir mer och mer färgad för varje smäll med handflatan är det ett helt annat fokus. Det är nästan som att stjärten har varit olydig och ska ha smäll. ”Du tänker vara en duktig och lydig flicka resten av dagen, eller hur älskling?”, mamma hade pausat igen och jag måste erkänna att hennes smekande av mina ömma skinkor var väldigt skönt vid det laget. ”Ja mor, förlåt för att jag sa emot”. Mamma väntade tålmodigt en bra stund innan gråten hade lugnat sig så att jag kunde svara. ”Jag förväntar mig att du lyder hädanefter, och tar din aga innan läggdags som en duktig flicka”. Hon började klappa mig lite försiktigt på stjärten för att visa vad som skulle hända om jag svarade fel. ”Ja mor, jag ska lyda och vara duktig”. Hon la sin hand längst upp på min ena skinka och drog handen nedåt med ett lätt tryckande tills hennes hand var precis under rumpan. Hon gjorde likadant med andra skinkan och återupprepade det många gånger innan hon tog till orda igen. ”Då låter du trosor och byxor vara där de är nu när du sätter igång med städningen, även om såna här tajta saker inte direkt döljer dina former för någon”. Hon gav mig en avslutande jättehård smäll på stjärten så att jag skrek till innan jag kravlade mig upp.

Sen fick jag alltså gå runt med rumpan bar och damma hela vardagsrummet. I det fallet hade det faktiskt varit bättre att vara helt naken på underkroppen, skammen hade nog inte varit lika intensivt fokuserad då. Det var hemskt att gå runt och städa med mammas blickar på mig hela tiden. Hon försökte inte heller direkt dölja att hon tittade, även om jag kanske tror att hon gjorde det mest för att jag skulle skämmas så mycket som möjligt. Allt kändes extra på något vis, både när jag var tvungen att böja mig framåt och när jag var tvungen att sträcka mig för att nå. Min smiskade stjärt var verkligen i fokus för både mig och mamma hela tiden. När jag äntligen blev färdig frågade jag mamma om jag fick dra upp trosor och tajts igen. Och ja, dagboken, jag frågade artigt och fint. ”Du kommer fram och tackar för bestraffningen först. Sen fyller du skämstavlan med ’jag ska inte säga emot’ och sen får du skyla den olydiga stjärten”. Hon verkade också ha någon idé om att det var själva rumpan som var olydig. Jag sa inget om det utan gick fram till henne med blicken sänkt. Jag neg så djupt jag bara kunde med blicken i golvet. ”Tack kära mor för att jag fick så mycket smisk som jag förtjänade”. Hon tog tag i min haka och tvingade mig att se in i hennes ögon. ”Det är bra, då kan du gå till skämstavlan nu. Glöm inte att vara lika lydig när du ska få smäll innan läggning”. Jag neg igen för säkerhets skull innan jag skyndade ut i köket.

Det är alltid en avvägning när man skriver på skämstavlan, det måste ju bli bra. Om man skriver för stort så blir det smisk och man får göra om det, men skriver man för litet så går det inte att läsa. Då får man smisk, sen får man göra om det. Min stjärt var fortfarande helt naken när jag stod i köket och skrev, men vid detta laget hade jag lärt mig att inte skriva så stort så att det räknades som slarvigt. När jag hade skrivit klart så drog jag äntligen upp tajts och trosor igen. Jag borde kanske vara van vid det här laget, men att visa mig med rumpan bar är väldigt pinsamt och jobbigt, jag tror nog att det alltid kommer att vara så. Egentligen är det nog dessutom bättre att alltid ha kjol på sig, om man skulle råka få smäll så är det skönare för stjärten efteråt. Just då brydde jag mig inte så mycket om att tajtsen gjorde att det sved värre på stjärten, att slippa vara naken undertill var det viktigaste. Jag öppnade skåpet och tog ett glas, jag var väldigt törstig vid det laget. Det har du nog inte tänkt på, dagboken, men det är viktigt att dricka mycket vatten efter smisk. Ytterdörren öppnades när jag stod vid vasken och drack, till min förvåning hörde jag röster. Eftersom Amanda inte vanligtvis pratar med sig själv drog jag snabbt slutsatsen att hon inte var ensam.

Där stod jag alltså, nysmiskad och förmodligen helt röd i ansiktet med ett glas i handen när Amanda och någon kompis till henne som jag inte kände igen kom in i köket. Båda hälsade och jag hälsade tillbaka. Jag såg hur kompisens blick fastnade på min skämstavla innan hon tittade på mig. Jag vet inte om hon försökte, men hon kunde tydligen inte undgå att fnissa ganska högt när hennes blick vandrade från tavlan över till mig. Amanda bara fortsatte att gå i riktning mot sitt rum och kompisen följde efter. Jag har förresten glömt att fråga Amanda om det där, vi får ju absolut inte ta hem kompisar just nu. Vi måste visa oss tillräckligt lydiga och duktiga innan vi kan förses med ett sånt hiskeligt stort ansvar. Förmodligen var det något speciellt eftersom Amanda inte tycks ha blivit bestraffad för att ha tagit hem en kompis. Inte vad jag vet i alla fall. Jag tittade på kompisens vickande stjärt när de försvann från köket och tänkte bara att hon hade behövt väldigt mycket smisk. Det känns som att min skam börjar bli lite för offentlig lite för ofta, dagboken. Jag vet inte om det betyder att jag borde skärpa mig eller om det är någon annans fel. Det sistnämnda förmodligen, även om jag inte riktigt vet vems fel det är i så fall.

Efter att de hade gått in på Amandas rum stängde jag in mig hos mig och njöt av att bara få vara helt själv fram till middagen. Det tillhörde inte mina sysslor för dagen att hjälpa till med maten heller, så det var skönt att bara kunna koppla bort allt och vara för mig själv. Du kanske tänker att jag borde ha pluggat? Det är möjligt, men det är samtidigt svårt för en dagbok att sätta sig in i hur det känns att få smisk och sen behöva utstå dömande blickar av en tjej i Amandas ålder med onaturligt svajande höfter. Jag bytte i alla fall direkt om till joggingbyxor och la mig på mage i sängen med min telefon. Att ligga på mage har blivit så naturligt att jag ofta gör det även om jag inte har fått smäll. Jag hade svårt att koncentrera mig på vad det nu var jag tittade på, tankarna landade hela tiden på det faktum att jag skulle få smisk igen samma kväll. Jag drog ner mina trosor och byxor där jag låg och kände prövande på stjärten. Mamma hade bara använt handen, vilket i sig förtjänar en del respekt tycker jag nog. Men när jag kände och klappade på min rumpa funderade jag ändå på hur det skulle gå att få ännu mer stryk om bara några timmar. När klockan började närma sig middagsdags så ville jag egentligen bara blunda och sova hur många timmar som helst, men det gjorde jag inte. Jag gick till middagsbordet som en lydig flicka. Du känner ju mig, dagboken, jag är ju lydig och duktig nästan hela tiden.

Under middagen var allt som vanligt, jag tror att mamma hade berättat för pappa att hon hade gett mig smisk och lovat ännu mer till kvällen. Det nämndes inget om det dock, och jag tänkte inte ta upp det. Inget nämndes heller inte om Amandas mystiska vän, vilket störde mig väldigt mycket. Jag ville inte föra det på tal heller, om det nu var något som Amanda ville hålla för sig själv. Det är i och för sig nästan omöjligt att ha några hemligheter i det här hushållet, så det är säkert inget märkligt med det hela. Jag lovar att jag återkommer om det skulle hända något i framtiden. Efter middagen satte jag mig i salen och höll på med grejer till skolan. Det tar emot att erkänna, men det blir faktiskt mycket gjort när jag sitter där och pluggar. Jag vet inte om det är för att jag redan har fått så mycket aga i det rummet som gör att jag lättare koncentrerar mig på vad jag ska göra. Det funkar i alla fall. Det är ju mycket mer intressant att titta ner i böckerna än att titta på alla redskap som har gjort min stjärt röd som sitter överallt i hela rummet. Jag minns inte om det gjorde det från början, men det hänger en badborste på väggen som ser fruktansvärd ut. Pappa har fyllt på med tiden och kommer nog inte sluta förrän väggarna är helt fulla med verktyg för aga. Jag hoppas att jag kan undvika badborsten, vi får ju ibland välja vad vi ska få stryk med. Förmodligen kommer pappa lista ut att jag aktivt väljer bort den varje gång och se till att hitta en orsak att ge mig smäll med den. När jag hade pluggat en stund kom mamma in i salen. ”Om en halvtimma ska du vara redo för natten och stå helt avklädd i skamvrån på ditt rum, är det klart”? Blicken hon gav mig var strängare än vad jag hade trott att hon klarade av. ”Ja mor”, sa jag och började plocka ihop mina böcker. Det fanns ingen anledning att inte bara lyda så väl som möjligt nu, stjärten var fortfarande öm.

Strax innan halvtimmen hade passerat ställde jag mig på plats i hörnet, helt naken med fötterna axelbrett isär. Det kändes som en halv evighet innan jag hörde hur mamma närmade sig mitt rum, även om det kanske var ungefär tio minuter. Man hinner tänka mycket på tio minuter när man står och väntar på smisk, jag tycker att det är mycket värre med skamvrå innan än efter smisk. Det är jättejobbigt att inte få gnida sin rumpa efter att ha fått smäll, men tankarna hinner skena ordentligt när man funderar på hur det kommer att bli. Jag vet ju att det kommer att göra ont, men hur illa kommer det bli? Hur lång tid kommer det ta innan jag börjar gråta? Det är alltid en tidsfråga nämligen. Vilken ställning? Vilka redskap? Hur mycket skäll kommer jag att få? All ovisshet är mördande för hjärnan. Jag la händerna på huvudet och putade så fint med stjärten jag kunde när jag hörde hur hon tog i handtaget. Jag hörde hur hon satte sig på sängen och suckade överdrivet. Jag visste redan att jag hade gjort henne besviken, så hon misslyckades med att ge mig ännu mer skuldkänslor. Hon höll sen ett extremt långt föredrag om hur slarvig och respektlös jag var och att det verkligen var jättedåligt av mig att tvinga henne att straffa mig två gånger på samma dag. ”Det gör mig väldigt ont att jag behöver ge dig smisk igen, älskling”, avslutade hon med. ”Skitsnack”, tänkte jag utan att säga det högt. Jag hade redan bestämt att vara väldigt duktig och lydig för att kanske hålla nere straffet något.

”Kom och sätt dig på knä på golvet framför mig”. En väldigt konstig order att ge tyckte jag, men eftersom jag var helt naken var det rätt skönt att slippa se henne i ögonen. ”Dina ben ska nu upp på varsin sida om mig och du ska ha händerna kvar på golvet. Ungefär som när du lekte skottkärra med Amanda när ni var små”. Jag trodde först att hon skojade, särskilt eftersom mamma brukar föredra när jag har mina ben helt ihop när hon agar mig. Jag minns väldigt väl hur jag och Amanda lekte, de gånger hon föll för mitt tjat. Jag tyckte ofta om att leka lite mer fysiska lekar under en period, för att verka äldre och mognare i min systers ögon. Jag vet inte om det hjälpte, men det gjorde i alla fall att jag nu lydigt kunde göra som mamma sa, även om det var krångligt. Hon hjälpte till att dra i mina ben så att jag kunde trycka händerna allt närmare sängen där hon satt, så att stjärten till slut vilade putandes i hennes knä. Det går inte att sätta ord på hur utsatt och utskämd jag kände mig när mamma började smeka rumpan mjukt. ”Jag vet inte varför du ska bry dig om att raka dig här”, hennes hand hade letat sig mellan mina ben och hon kände prövande över mitt kön. Jag rös av obehag. ”Far har inte sagt något om det, så jag antar att det är okej”. Med de orden höjde hon armen och började smiska mig med handflatan, hårt och bestämt redan från starten.

Jag började gråta efter vad jag tror var en minut ungefär. Mamma slog mig både snabbt och hårt och det var väldigt svårt att hålla sig uppe. Jag gled ner och tog stöd med mina armbågar efter ett tag, mamma följde liksom med i min rörelse och följde på något sätt efter så hon kunde fortsätta att daska min bara stjärt. Jag hade nästan väntat mig att hon skulle pausa för att skälla ut mig för att jag inte håller positionen när jag får smäll, men hon bara fortsatte. Det brukar gå mycket lugnare till när mamma straffar mig, många pauser där hon smeker min varma rumpa. Så var det inte denna gången. Det gjorde fruktansvärt ont men jag hade inte ens krafter att böna och be henne sluta. Jag bara låg där med brösten snabbt gungande av mammas hårda slag och tog emot. Mina väldigt särade ben gjorde att hon ofta träffade ställen på insidorna av låren och punkter väldigt nära mitt kön som aldrig fått smisk innan. Jag skrek ut min smärta efter ett tag och genom tårarna i ögonen såg jag hur en liten pöl av tårar hade bildats på golvet. Hon var dessutom helt tyst, vilket var kusligt. Det brukar vara mycket fokus på skäll och förmaningar när hon delar ut aga, men hon bara fortsatte att smiska så att svedan på stjärten ökade till nivåer jag inte visste fanns. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna pauserna med mammas ganska olämpliga smekande av min rumpa. Det har känts ganska hemskt vissa gånger när hon bara har smiskat mig lätt och sen smekt och klämt på skinkorna samtidigt som hon mumlat ”du är en väldigt stygg flicka” nästan för sig själv.

Jag vet inte hur länge det pågick, det var som att jag förlorade hoppet vid en viss punkt. Jag kom till ett läge där jag bara accepterade att det inte fanns något stopp på agan. Jag var så orkeslös och hulkande av gråt att jag inte vet hur jag kunde hålla emot utan att ramla ner på golvet. Jag har något diffust minne av att mamma nog höll mig ganska hårt med sin fria hand. ”Det räcker nu”. Pappas röst hördes från dörröppningen och slagen slutade i samma sekund som hans bestämda stämma hade överröstat ljuden av daskarna på min stjärt. Jag gled ner på golvet och fortsatte att gråta, men jag kände direkt att jag skulle lugna ner mig ganska fort. Bara att slippa att ligga med benen så särade det går över mammas knä gjorde allt bättre. Jag tittade upp mot dörren för att åtminstone ge pappa en uppskattande blick, men han hade redan gått igen. ”Du tog ditt straff som en lydig flicka, så du har fått nog med smisk för idag”, sa mamma som om det vore hennes idé. ”Ställ dig upp när du orkar, det är ingen brådska”. De orden isade lite i mig och jag bestämde att jag skulle upp direkt, vilket jag klarade bättre än vad jag trodde. Jag ställde mig framför mamma där hon satt på sängen. Jag tittade ner i golvet och knäppte mina händer framför mitt sköte. Mamma ställde sig upp och placerade sig en decimeter framför mig. Hon tog tag i min haka och tvingade mina rödgråtna ögon att se in i hennes stränga blick.

”Jag vill att det här ska sjunka in ordentligt, älskling, så du ska stå i skamvrån en stund till innan det är dags att sova”. Jag hade redan utgått från att mamma skulle vilja titta på sitt ”verk” en stund innan hon skulle låta mig vara, trots det kändes det outhärdligt tungt att höra det. Jag orkade inget annat än att bara nicka som svar. ”Självklart ska du niga fint och tacka först, men innan dess…” Hon tog ett litet steg fram och kramade mig. Min gråt hade lugnat ner sig rejält, men när mamma la sina armar om mig brast jag ut i storgråt igen. Jag slog armarna om henne och kramade henne så hårt jag bara kunde. Jag begravde mitt ansikte mot hennes bara hud strax under halsen och kände där och då bara en enorm tacksamhet till min underbara mor. Jag fick exakt samma känsla som en gång när jag var liten och en av pojkarna i kvarteret klippte av tofsarna på handtagen till min cykel. Jag lät mig bara hållas tills gråten lugnade sig och det kändes bättre. Jag får inte riktigt grepp om mamma, vilket på sätt och vis gör att det är värre att bli bestraffad av henne. Det är hemskt att få stryk av pappa, det gör oftast mycket mer ont. Han är sträng och tror på regler och kännbara straff. Han är tydlig och jag förstår alltid vad som händer. Det känns mer som att mamma pendlar mellan känsla och förnuft och det blir oförutsägbart som följd. Det är läskigt. Det enda jag är helt säker på när det gäller min nuvarande situation är att min stjärt kommer att få smisk ofta den närmsta framtiden. Jag antar att jag kan hitta något slags lugn i det. Till slut var jag i alla fall tvungen att släppa mammas tröstande famn, hur motvilligt jag än gjorde det.

”Tack så mycket för att mor bestraffar mig när jag gör fel så att jag kan bättra mig”. Det var ett ganska generellt tack, men jag kände inte att själva straffet var specifikt nog att ge ett bättre tack än så. Mamma verkade vara nöjd med det så jag gick till skamvrån och ställde mig. Jag tror förresten, eftersom du säkert jämför mig med andra, att inte alla tjejer i min ålder har ett speciellt hörn av sitt sovrum som är tänkt som skamvrå. Där har du något att fundera på, dagboken. Jag stod i alla fall där med händerna på huvudet och skämdes i tio minuter. Jag tittade på min väggklocka innan jag ställde mig, oftast har jag inte riktigt möjligheten att veta exakt. Det låter kanske inte som särskilt länge, men när man bara står still med sin mamma tittandes på ens bara, putande stjärt är det nästan en evighet. Jag skämdes verkligen också, så jag gjorde mitt jobb precis som jag skulle. Det är en väldigt jobbig känsla att stå och skämmas i till exempel köket och höra hur de andra gör sina sysslor som om inget har hänt, men när jag visste att mamma tittade på mig konstant var jag tvungen att stå extra still och lydigt. Det enda jag hörde var mammas andning vilket bara gjorde att jag skämdes ännu mer. När jag äntligen var färdig skyndade hon iväg och jag skyndade att sätta i öronproppar i öronen. Jag ville verkligen inte höra vad mamma och pappa gjorde den kvällen men mammas okontrollerade stönanden trängde igenom mina proppar. Det hördes säkert till andra sidan stan.

Amanda hade skickat ett meddelande till mig under tiden jag fick smäll att jag gärna fick komma in och bli tröstad, men jag orkade inte den kvällen. Jag svarade bara att jag verkligen bara ville sova, vilket jag också gjorde bara någon minut senare. Det var en ganska händelserik dag, en av många den senaste tiden i och för sig. Den dagen beskriver ändå hur vissa saker känns väldigt ovissa inför framtiden och jag behövde helt enkelt berätta att det oroar mig en del att jag inte har någon aning om vad som kommer att hända. Jag vet att jag kommer att få mer smisk och aga, så jag kommer behöva skriva till dig mer. Så mycket är säkert. Jag vet också att vi inte ska vara i salen på söndag, vi ska ha lektion i skogen istället. Mysigt, tänker du kanske, men jag är inte så säker på det. Pappa har sagt att vi ska öva på att plocka och binda ris. Jag vet faktiskt inte riktigt varför, han känns inte som en som fostrar med ris. Jag har ju haft fel förr, så vi får väl se. Om det blir en upplevelse värd att berätta om så hör jag snart av mig igen. Det gör jag ju i vilket fall som helst. Ha det bra så länge, dagboken!