”Har du gått och blivit mörkrädd på gamla dar”, ropade Bertil ifrån
hallen och lät småroad på rösten. Jag tog min numera sedan en stund
tomma tekopp ifrån soffbordet och gick ut emot köket medans jag svarade
honom med skämtsam röst att ”Ja man kan inte vara nog försiktig! Det kan
komma fula gubbar om man inte aktar sig” Våra blickar möttes lite i
hallen i ett kärleksfullt leende, och när jag ställde koppen på
diskbänken hördes Bertil skrocka något ohörbart. Men efter att ha levt
med honom i snart 30 år så kunde jag nog gissa att det var något i stil
med ”toktant” som han brukade kalla mig när han inte begrep vad jag
gjorde men heller inte orkade bemöda sig med att utreda saken vidare.
Att han stånkandes höll på att snöra av sig skorna gjorde det inte
lättare att höra honom
Jag hade helt förträngt att jag låst
ytterdörren, men det slog mig nu att det hade jag ju gjort när jag föste
in den unga flickan Malin emot köket ett stycke tidigare samma kväll.
Detta för att hon inte skulle kunna smita ut så lätt om hon var på det
humöret. Nu hade det ju inte behövts, eftersom vi kom bra överens efter
omständigheterna ändå.
”Har vi besök”, sa Bertil lite
förvånat när han klev in i köket. ”Det står ett par skor i hallen som
jag inte känner igen”. Han grävde i sina stora fickor på rocken och det
skramlade om nycklar och mynt och fick efter lite möda fram piptobaken
och lade den ihop med kvällstidningen han hade åkt för att köpa på
köksbordet. Jag svarade honom inte direkt utan fortsatte att skölja ur
min tekopp och kannan vid diskbänken. Bertil tog av sig rocken och gick
för att hänga den i hallen. Först när han kom tillbaka in i köket och
kom fram hela vägen bakom mig och lade sin stora varma hand på min axel
medans han sträckte sig upp i köksskåpet efter sitt pipfat, så svarade
jag lite roat och medvetet hemlighetsfullt ”Ja det ska du väl snart få
se om du går ut i rummet, vad vi har för besök”
”Toktant”
hördes ifrån honom när han plockade upp tidningen och tobaken och
förvann ut i lugnt tempo ut ur köket och mot en vad han tänkte sig var
en skön stund i favoritfåtöljen med tidningen. Men säkert också lite
nyfiken på vem vår besökare var.
Vi fick ofta besök utav
både våra barn, och utav vänner, så att någon hade kommit på en kopp te
en lördagskväll föreföll inte så oväntat.
”Vill du ha något
ur köket ifrån Tokan, eller har Farbror så han klarar sig”, frågade jag
lite skämtsamt hånfullt medans jag torkade av händerna på kökshandduken
och gjorde mig klar att gå ut och sätta mig i rummet även jag. Jag ville
ju se Bertils reaktion på att Malin satt i fåtöljen, invirad i en filt
som jag hade gett henne medans vi satt och pratade och jag drack mitt
te. Hon hade ju fortfarande bara klänningen på sig. Några byxor hade hon
ju inte på sig när jag ertappade och lyckades fånga henne utanför
jordkällaren, och trosan hon så vackert hade fått vika ihop och lägga på
bordet hade jag låtit ligga.
Vi hade haft en ganska mysig
stund på uppåt 20 min där jag först såklart bannat henne och hon hade
suttit och snyftat en stund efter smisket, men allteftersom hade hon
slappnat av och vi hade till och med skrattat lite ihop strax innan
Bertil tog i dörren och vårt samtal avbröts.
”Hej på dig
du”, hördes inifrån rummet när jag var påväg ditåt och man kunde höra
hur Malin ville sjunka genom fåtöljen när hon svarade Bertil ett lågmält
”hej…..”
Bertil var precis som jag inte speciellt brydd utav
att vi hade besök men man kunde se på honom att han anade lite oråd
eller åtminstone började förstå att detta inte var ett vanligt
lördagsbesök, där han stod någon meter in i rummet och betraktade vår
besökare. Man kunde se att hon hade gråtit för en stund sedan och jag
såg att han lade märke till trosan på bordet medans han återupptog sin
bana mot fåtöljen mitt emot Malin. Jag smet in och satte mig i soffan på
samma plats som jag en stund innan hade suttit när jag gav Malin smisk
på stjärten. Jag kunde se att han nog hade räknat ut hur det låg till
när han satte sig ner och våra blickar möttes på nytt.
”Jaha”, sa han med en lite bestämdare röst och tittade på
Malin när han kommit på plats i fåtöljen och lagt upp benet i kors på
det andra. ”Vem är du min flicka, och vad gör du här?”
Malin
satt och kröp ihop i fåtöljen och skämdes och rodnade så hon blossade om
kinderna, när hon lyfte blicken för att svara honom… ”joeeeh… jag
eeeh…..” fick hon fram men blev sedan tyst igen..
”Detta är
en utav döttrarna uppe på Liden”, fyllde jag i.. ”Jag har precis haft
ett långt samtal om vår jordkällare med henne här i soffan, förstår du”
Bertil höjde på ögonbrynen medans han lyssnade och nu kunde
man se att han var helt på det klara om vad Malin gjorde där.
”Jag tog fast henne härute förut när hon och en väninna var
och stal i vår källare”, fortsatte jag och betraktade Bertil som satt
lugnt och såg på flickan som om möjligt nu var ännu rödare i ansiktet än
innan
”Jaha minsann”, mumlade han och började preparera sin
pipa.
”Ja och när vi kom in här så skulle jag ringa upp till
Liden och berätta för mor o far däruppe, vad deras jänta haft för sig,
men då kom vi överens om istället att hon skulle få sitt straff här. Och
på den vägen är det..”
Bertil proppade ömt sin pipa med små
tobaksstrimlor, mumlade ”mmmhmm” och tittade upp ömsom på mig och ömsom
på Malin
”Så jag har smällt henne en god stund över knät här
i soffan redan medans du var och handlade, inte sant Malin?” berättade
jag och tittade på Malin.
”Ja tant Lise, svarade hon” ”men
jag har därtill berättat medans vi tog en kopp te efteråt att hon skulle
få stanna tills du kom tillbaka för jag var ganska säker på att du ville
byta ett och annat ord med henne även du, om hon skulle slippa att vi
ringde mor och far..”
”Jaha, du”, mumlade Bertil medans han
lade ifrån sig sin pipa på fatet han ställt på bordet. ”Ja de som har
varit i källaren hela våren och fördärvat, dem skulle jag gärna prata
med ett slag”, fortsatte han och satte sig upp i fåtöljen.
”Ja du förstår nog vad som väntar ifrån mig med då”, sa han
och klappade ett par gånger med handen i knät på sig själv, medans han
tittade barskt på Malin.
Malin tycktes helt och hållet
förstå både vad som väntades utav henne och vad som väntade henne, för
hon var snabbt på fötter och gick fram till Bertil.
”Lägg
dig över knät”, sa han och hon lade sig lika duktigt som hon tidigare
gjort när jag bad henne. Bertil såg nästan lite förvånad ut över hur
lätt det gick, men han sa inget. Istället lade han sin stora vänsterhand
på ryggen och den högra på rumpan utanpå klänningen. Så satt han sedan
några sekunder som för att låta det sjunka in i Malin vad som skulle
komma. Sedan höjdes handen långt upp i taket och landade med stor kraft
tvärs över stjärten. Ett ”auh” hördes ifrån Malin i samma stund som
ljudet ifrån klappen ebbat ut.
PANG
PANG
PANG
PANG
lät det sedan en stund. Taktfast och
lika hårt och på precis samma yta på stjärten varenda gång. När han hade
givit henne kanske 12 st hårda smällar så drog han upp klänningen med
sin vänsterhand och fortsatte utan något egentligt uppehåll att smälla
henne lika hårt och i samma takt fast nu på bar stjärt. Nu hade Malin
börjat snyfta och grina tyst, men hon låg så stilla hon kunde över knät.
”nu har du fått din uppvärmning,” sa Bertil när han efter ungefär lika
många klappar slutade, och med sina stora händer hjälpte Malin upp på
fötter genom att lyfta henne i armen. Han höll kvar i överarmen och tog
några steg bort med Malin mot hörnet av rummet, rakt framför där vi
satt, och flyttade med en hand undan en krukväxt på en piedestal som vi
hade ståendes där, och med den andra föste han fram Malin så att hon
stod med ansiktet in emot hörnet och blompiedestalen framför sig. ”Lägg
dina händer härpå”, befallde han och hon gjorde som hon blev tillsagd.
Han släppte taget om armen och klev runt så att han stod bakom henne.
Han lyfte upp klänningen och rullade ihop den nerifrån som en rulle som
han när han kommit upp ovanför stjärten veckade till och fick att stanna
uppe mot hennes rygg när han släppte.
”Nu står unga fröken
där medans jag funderar kring hur vi går vidare med detta” sa han och
hytte med fingret åt Malin innan han vände sig och satte sig i fåtöljen
igen.
Jag hade under tiden Bertil gav henne smisk bara
suttit och tittat på ifrån soffan. Det kom många minnen av att betrakta
det som hade utspelats. Både minnen ifrån när jag själv hade varit ung
och fått på liknande sätt utav min far eller mor. Även minnen ifrån alla
de gånger vi hade haft våra egna barn på detta viset, och funderingar
kring om hon hade fått på samma sätt utav föräldrarna på Liden eller om
de hade gjort annorlunda. Det var en varm härlig känsla långt ner i
magen att få sitta och bara betrakta vad som skedde och minnas och
fundera.
När Bertil kommit på plats i fåtöljen igen, lagt
upp sitt ben på det andra, tänt upp sin pipa och hade hunnit ta ett par
bloss på den, så frågade han lugnt ”ja vad tycker du, Lise, vi gör väl
ungefär som vi brukar göra med stygga ungar, va?”
”Ja varför
bryta ett vinnande koncept” sa jag och reste mig för att gå på toaletten
”vi har ju följt rutinerna hitintills så det är ju bara att fortsätta”,
fyllde jag i medans jag försvann ut i hallen och in på toaletten. Inne
på toaletten gjorde jag det jag behövde och undertiden fortsatte mina
tankar att vandra mellan olika smiskrelaterade minnen. Jag kunde höra
hur Bertil ibland med mörk stämma sa något för mig ohörbart till Malin
och kunde även höra hennes ljusare röst svara något jag heller inte
hörde. Jag förvånades eller åtminstone noterade hur lugn och sansad hon
lät, och efter att ha givit tanken om varför då, några sekunder
konstaterade jag att Malin säkert själv var ganska nöjd med hur kvällen
fortlöp. Hon hade nog fått det värre om hennes mor och far fått veta var
min slutsats.
Hon måste ju såklart ha kalkylerat riskerna
med att stjäla, och ändå valt att göra det om och om igen, och att hon
tillslut ertappades föreföll ju ganska självklart.
När jag
var klar gick jag in i köket för att hälla upp ny mat och vatten till
katten som jag hade hört kommit ner ifrån övervåningen för en stund
sedan. Säkert väckt utav de smällar som blev av Bertils hand på Malins
nakna stjärt. Där jag stod där och slamrade med skålarna så hörde jag
hur någon kom tassandes inifrån rummet och när jag vände mig om så stod
Malin på tröskeln in till köket och såg ömsom lite skamset på mig och
ömsom ner i golvet.
”Nämen, hej vännen, vad vill du?” sa jag
lugnt och sansat.. Jag anade vad hennes svar skulle bli men jag visste
att straffet bet bättre om hon fick berätta själv. Det hade vi många års
erfarenhet utav.
”Jag skulle vilja att frun tar fram
mattpiskan, tack” svarade hon mumlandes medans hon betraktade detaljerna
i golvplankorna med stort intresse.
”Förlåt nu hörde jag inte
vännen” sa jag med lite retsam ton, fastän jag såklart hörde vartenda
ord hon stod och sa:
”Jag skulle vilja få mattpiskan”, sa
hon lite tydligare och nu tittade hon upp.
”Jaså, han valde
den ja, svarade jag förstående medans jag gick bort till städskåpet och
öppnade. ”Den har straffat många stygga ungar före dig ska du veta, och
han är ganska duktig på att använda den” fortsatte jag medans jag hängde
ner mattpiskan ifrån kroken i städskåpet och stängde efter mig. På vägen
fram emot Malin med den höll jag den i skaftets röda plast längst ut och
lät den i rotting flätade träffytan i form utav ett hjärta klappa några
gånger emot min andra handflata. Jag sträckte fram den till henne och
hon tog den med ena handen och började vända sig om för att gå tillbaka
in till Bertil. Men jag höll kvar i den och när hon lite förvånat vände
huvudet emot mig igen för att förstå vad som hände så lutade jag mig
fram och viskade ”var nu en duktig flicka och gör som du blir tillsagd
och sköt dig ordentligt, så stannar detta här hos oss och mor och far
behöver inte få veta” hon hade stannat upp och lyssnat och man kunde ana
ett litet leende och en lättnad hos henne medans hon svarade ”ja, Lise”
.
Hon försvann inåt rummet och jag fortsatte med mina bestyr
i köket. Man hörde hur Bertil instruerade henne att ta plats och hur
soffbordet flyttades åt sidan lite för att ge plats att stå på för
honom. Ljud som slog an minnen även dem och jag gjorde klart i köket med
en fortsatt skön magkänsla.
Sedan hördes Bertil uttala en
sista förmaning om att ligga stilla och att inte flytta på stjärten
under tiden han smällde henne. Och att hon skulle få tills han tyckte
att det räckte, och inte en dask mindre. Man hörde även Malin svara ”ja,
herrn” innan första smällen utav mattpiskan hördes.
Rotting
har ett mycket speciellt ljud när man tar i det, svingar det och
hanterar det. Ett mycket angenämt ljust knarrande och knakande ljud när
rottingpinnarna rör sig emot varandra. Och blandat med swishet när den
viner genom luften och klatschen eller smällen som blir när den träffar
bildar ihop ett mycket trevligt ljud. Samma ljud kan förresten uppnås
med de flesta saker i just rotting eller flätat trä, såsom brödkorgar
och liknande. Utav ljud som jag mår bra av vid sidan om fågelsång om
våren, skrattande barn osv är detta ett utav favoritljuden.
Jag fann mig själv stå och bara lyssna på ljudspelet som kom
ifrån rummet. Smällarna ifrån mattpiskan och då och då små stönande
jämrande ljud ifrån Malin.
När jag stått en stund och bara
njutit gick jag in i rummet för att få lägga till det visuella till mina
sinnens njutning.
I rummet, med rumpan emot mig, liggandes
över armstödet på soffan med fötterna på golvet och med ansiktet
nerborrat i en soffkudde, låg nu Malin framför mina ögon. Hon höll med
båda händerna fast i en utav sitsens kuddar och hon hade lätt särade
knän. En röd, rund, stor och vacker rumpa putade rakt upp i luften och
mot mig. Vid sidan utav henne, ungefär i höjd med hennes axlar stod
Bertil och han var vänd emot mig. Vänster hand, som ej svingade något
hade han i sidan och i den handen som var vänd mot Malin höll han
mattpiskan och lät den lyfta högt upp i luften innan den med en rörelse
uppifrån taket landade på hennes stjärt ömsom vänster ömsom höger. Den
hjärtformade mattpiskan hade redan lämnat tydliga röda kringlor över
hela rumpan mot den något ljusrödare grundtonen, och även ner på
ovandelen utav låren var märken efter mattpiskans böjda hjärtformer.
SMÄLL
SMÄLL
SMÄLL
SMÄLL
Det fantastiska ljudet utav smällarna
fyllde hela rummet och efter några minuter tycke sig Bertil vara klar
med straffet. Malin låg kvar ett slag och hämtade andan medans Bertil
gick till köket för att hänga in mattpiskan. Jag slog mig ner i soffan
framför där Malin hade sitt huvud och strök henne genom håret medans hon
fick lugna ner sig.”ja nu vet du vad som väntar om du kommer hit och
stjäl igen”, sa jag med mild ton och smekte hennes rygg och ner över den
röda stjärten. När hon hade lugnat sig och fått en kopp te, som hon
tackade ja till fick hon gå hem. Vi berömde henne för att hon varit
ärlig och resonlig, och hon tackade för att vi inte meddelat hennes mor
och far.
Hennes väninna bad vi henne hälsa till, att hon
kunde få samma erbjudande och att om hon infann sig här imorgon kväll så
skulle vi inte ringa upp till Hanssons och berätta. Och hör och häpna,
redan vid 19tiden dagen efter plingade dörrklockan och utanför stod en
flicka till och bad om förlåt och fick komma in på samma behandling.
Den
tiden och sommaren som följde hade jag och min man fantastiska stunder
av kärlek, älskog och värme. Upplevelsen med källartjuvarna var något
som nytände vår kärlek och fick oss att minnas goda tider ihop under en
lång tid.
Flickorna hälsade alltid glatt i alla år när vi
mötte dem inne i affären eller liknande.