1995 bodde jag i Austin Texas och pluggade på Universitetet där. Det var
mitt första stora äventyr och jag var 21 år. Jag bodde i en familj med
mamma Catherine och pappa Steward och barnen Sarah 18 år och Mike 14 år.
Jag hyrde rum av familjen billigt men levde mitt eget liv. Fixade
mat själv och hade förstås egen nyckel. Jag fick bra kontakt med Sarah
som ju bara var några år yngre. Hon var rolig men lite strulig väldigt
söt med sitt blonda svallande hår och docklika ansikte. Själv hade jag
mycket dates som man har där, killar kom och gick och jag och Sarah
pratade en hel del killar eftersom hon hade en stor skara beundrare. För
att komma till saken. Jag förstod ganska snart att hon var väldigt
strängt hållen av sin mamma och till skillnad från brorsan som hade
massor med frihet hade hon stränga tider att passa trots att hon var
äldre.
En förmiddag när hon och jag var i the Mall och ögonshoppade
skulle vi sätta oss och ta en fika när jag märkte att hon satte sig
väldigt försiktigt och satt lite konstigt.. Jag frågade vad det var och
så berättade hon som en pinsam men samtidigt inte så märkvärdig grej att
hon på morgonen fått smisk på stjärten av sin mamma för att hon
fortfarande inte hade städat sitt rum. Jag blev både häpen och väldigt
fascinerad och ställde massor av frågor. Fick reda på hur det gick till,
att hon fick lägga sig över sin mammas knä och till slut få smisk på
bara stjärten. Och att mamman smiskade med handen i morse men att det
kunde ske med en hårborste.
Några månader senare blev jag också ett mycket fascinerat vittne
när hon fick smisk av sin mamma.
Smisk var inget som doldes bakom stängda dörrar familjen utan
Sarah blev bestraffad inför de som råkade närvara inklusive jag. Däremot
fick hennes bror aldrig smisk. Pojkar i tonåren "avmaskuliniseras" av
sånt enligt hennes mamma medan tjejer får smisk så länge dom bor hemma
och blir lydiga och kvinnliga av det. Min fascination för det sexistiska
i detta sätt att se på barnuppfostran ledde till att jag så att jag
gjorde en "forskning" på ungdomars uppfostran i olika kulturer och hur
det skiljer sig mellan pojkar och flickor i USA. På det sättet fick jag
frihet att ställa pinsamma frågor om spanking till kvinnliga och manliga
studenter och kom fram till att synen på smisk stämde i de allra flesta
familjer. De flesta av tjejerna hade fått smisk, några tills alldeles
nyligen, nästan enbart av sin mamma, (ej pappa) medan pojkarna kunde
minnas ev. smisk upphörde lägre ner i åldrarna, typ i tolv årsåldern och
neråt.
Dessutom var det fascinerande att så många tjejer brukade
få smisk långt upp i tonåren, ja en tills hon fyllt 20!
En som inte upprördes så mycket av denna orättvisa mellan flickor
och pojkar var Sarah själv. Hon klagade inte över det sa hon men undrade
ibland varför det var så och kunde väl förstå det också. På min fråga om
hon kunde tänka sig att det var rätt av en man att ge sin kvinna smisk
utan samtycke kunde hon säga ja i undantagsfall om kvinnan gått alldeles
för långt"
Själv började jag fantisera om detta och inte minst hur det skulle
vara att själv få lägga mig över mamma Catherine's knä. Den gången jag
såg på när Sarah fick smisk för att hon svarat uppkäftigt mot sin mamma,
var jag själv högröd i ansiktet av skam inte bara för att det var så
pinsamt för Sarah att ligga över mammas knä utan att jag kände att det
lika gärna kunde vara jag, bara några år äldre flicka och att Catherine
säkert ansåg att jag förtjänade det och hade alldeles för fria tyglar
från min svenska familj. När Sarah protesterade över min närvaro under
agan sa mamman; " I am sure Felicia knows what spanking is "
Jag intervjuade också mamma Catherine senare om barnuppfostran och
kommer snart in på smisk och då frågade hon, eller nästan förutsatte att
jag också fått smisk ibland av min mamma. (Vilket jag aldrig fått).
Min forskning som jag aldrig publicerats fick titeln "Pojkar får
skäll och flickor får smäll" - en studie av amerikans uppfostran av
äldre tonåringar.
I min fantasi hade jag gärna tillåtit Catherine att ge mig det för
att få uppleva det. Men jag förstod samtidigt att det gjorde väldigt ont
när jag såg på hur mammans snärtiga handflata med full kraft smiskade
Sarah bara stjärt som antog en rödare och rödare färg och hur Sarah med
nöd och näppe klarade sig från att storgråta.
Men det blev inte så. Det närmaste jag kom var mammans förvåning
när hon fick reda på att jag aldrig fått smisk och att hon sa att det
nog kunde gjort mig gott!!