Det var fredag kväll och jag var på uruselt humör av någon
anledning. Jag hade varit ledig hela dagen men ändå så såg lägenheten ut
som ett bombnedslag. Jag hade bara inte orkat städa den. Min sambo
skulle komma hem från jobbet närsomhelst och fast jag hade lovat att ha
middagen klar till honom när han kom hem så hade jag inte ens börjat.
Jag visste att han skulle bli sur på mig men det struntade jag i. Jag
låg och slöade framför tv:n istället.
När Johan väl kom hem så
undrade han vad vi skulle äta. Jag svarade vresigt: - Det vet väl inte
jag. Johan tittade surt på mig men ställde sig och lagade till lite
snabb kvällsmat som han kom in med vid tv:n.
- Usch, inte
vårrullar, det vet du ju att jag hatar, gnällde jag. Du är så egoistisk,
bara för att du tycker det är gott betyder inte det att alla andra gör
det också, fortsatte jag.
Johan satt lugnt kvar och åt upp sin
middag. Konstigt att han inte blir sur på mig tänkte jag. Efter att
Johan ätit upp sin mat gick han ut i köket och kallade på mig.
-
Vad är det nu då? Skrek jag till honom.
- Du har ju inte städat
någonting i lägenheten trots att du har varit hemma hela dagen. Har du
bara slöat framför tv:n eller?
- Skit du i vad jag har gjort,
snäste jag tillbaks.
- Nej, nu får det vara nog, hörde jag Johan
säga för sig själv ute i köket. Maria jag vill att du kommer hit ut i
köket omedelbart, ropade han.
Bäst att gå dit och se vad han vill,
tänkte jag. När jag kom ut i köket så stod Johan med händerna på
höfterna och såg arg ut. Han bad mig komma fram till honom. Jag gjorde
som han sade och frågade vad han ville.
- Jag är trött på ditt
uppförande Maria. Jag ska visa dig att jag inte tolererar sånt här. Vänd
dig om!
- Varför ska jag göra det, frågade jag.
- Därför att
jag säger det, svarade han.
Sakta gjorde jag som han sade
samtidigt som jag funderade på vad det var han skulle göra. Jag började
nästan misstänka att jag skulle få smisk. Men inte skulle väl Johan göra
en sådan sak mot mig. Men varför fick jag den känslan då. Plötsligt
avbröts mina tankar med ett:
- Knäpp upp dina byxor!
- Vad
säger du? Varför skulle jag göra det för?
- Om du inte gör det
själv så gör jag det åt dig, förstått? Sade Johan myndigt.
Jag
började fumla med knappen i jeansen.
- Nu kan du dra ner byxorna
till knäna, trosorna också och sedan kan du böja dig fram över
köksbordet.
Av någon konstig anledning så gjorde jag som han sade.
- Jag ska lära dig att vara ordentlig, sade Johan.
Klatsch, Aj! Hans ena hand landade på min rumpa. Vad ont det
gjorde. Han fortsatte att smiska mig med handen. Jag bad om nåd och
förlåtelse, men han fortsatte ändå. Efter en stund började tårarna rinna
på mig. Något sådant här hade jag aldrig varit med om förut. Efter en
stund slutade han och bad mig ställa mig upp.
- Nu är du alldeles
röd i rumpan min vän, men än är det inte slut, detta var bara
uppvärmningen, sade Johan.
Han bad mig gå in i vardagsrummet och lägga mig över
soffarmstödet.
- Se till att din rumpa putar ordentligt så jag
kommer åt, sade han.
Jag gick oroligt in i vardagsrummet och lade mig som han hade
sagt. Vad skulle nu hända, tänkte jag.
Efter några minuter kom Johan in med vårt lilla påskris som vi
hade på köksbordet. Jag blev jättenervös när jag såg det och försökte
att stålsätta mig inför den smärta som jag anade skulle komma. Han gick
raka vägen fram till min nakna stjärt och började slå. Det kändes
fruktansvärt. Det gjorde inte bara olidligt ont, det var även
fruktansvärt pinsamt att ligga där med stjärten i vädret och få smisk
som en olydig skolflicka.
Efter ett tag slutade Johan att smiska och sa åt mig att resa mig
upp och dra upp trosor och byxor igen. Jag gjorde som han sade och satte
mig sakta ner i soffan. Resten av kvällen hade vi det jättemysigt
framför tv:n, mitt urusla humör var som bortblåst.
Efter denna händelse händer det att Johan ber mig att böja mig
fram för att ta emot smisk. Men oftast har jag lärt mig att tygla mitt
humör innan det går så långt…