Jag växte upp med aga som ett naturligt inslag i min vardag. Mina
föräldrar trodde på en utdragen process så man verkligen både skämdes,
kände och reflekterade över agan och varför den utdelades. De pratade
mycket före och efter och ibland även under bestraffningen och frågade
om man förstod varför man t ex låg över mammas knä. Poängen var att man
själv skulle förstå vad man gjort fel, själv förstå att man förtjänat
smisk och ta lärdom av det. Jag upplevde aldrig att mina föräldrar njöt
av det utan jag tror faktiskt att det var en ritual de trodde på.
Det kom så en dag då jag upptäckte att jag faktiskt njöt lite av
att ligga där över knät och bli smiskad med handflatan. Tror faktiskt
att det var redan när jag var en 11-12 år… Pappa gjorde ofta så att han
började med att smiska mig löst och varefter höja både styrkan och
takten. Jag upptäckte att under tiden han smiskade löst och ”medelhårt”
kändes det oerhört stimulerande. Han kunde smiska löst väldigt länge och
till slut började det ju kännas, det var mer små stickningar än riktig
sveda, var lite irriterande faktiskt, ni vet som när det kittlas i
halsen och man inte kan komma åt och kittla tillbaka. Punkten nåddes
sedan då det precis är uthärdligt, då det svider men är överkomligt och
man befinner sig precis under den punkten då det börjar göra ont. Det
var det jag gillade mest. Det är precis då man börjar känna att ögonen
börjar vattnas och man försiktigt börjar skruva på sig och spänna sig
för att slippa gå över tröskeln till då det gör ont. Än så länge sticker
det bara och svider lite lätt. Jag försökte stanna kvar i det
gränslandet så länge som möjligt, men tyvärr var den stunden oftast
alltför kort, strax efter då det kändes skönt började det göra ont. Och
då var det inget kul längre.
Det var bara handflatan jag fann njutning i. Allt annat var ren
bestraffning som smärtade. Men den där "rätta" känslan kunde också
infinna sig efteråt, då man legat på sängen och gråtit ett bra tag och
smärtan dämpats. För efter ett tag, förr eller senare, kom ju den
punkten då smärtan avtagit och ramlat precis under den där punkten. Om
det tog 30 min eller 2 timmar varierade, men förr eller senare kom den
där dämpade, molande, svidande känslan och jag började njuta av den. När
jag kom i tonåren utnyttjade jag ibland (eller kanske ofta) den där
efter-smisket-känslan till att onanera. Jag försökte hålla kvar känslan
så länge som möjligt och efter-smisket-känslan stannade ofta kvar
väldigt länge, så jag hade min tid på mig.
När jag så blev vuxen och inte längre fick smisk började jag
nästan sakna den där speciella känslan. I brist på det började jag gilla
att läsa och se på film när andra fick smisk. Det funkade det också.
Fast då fick/får det gärna vara sträng aga, så länge det bara är fiction
eller ett självmant återgett minne. Nyhetsnotiser är alltså iskallt för
mig. Har märkt att jag t.o.m. kan gå igång på att tänka tillbaka på min
egen aga! När jag så varit tillsammans med min nuvarande man ett par
månader hände det sig att jag och han en kväll låg och delade våra
hemligheter med varandra. Jag berättade om mina känslor under smisket.
Det hände inget då, han tyckte det verkade märkligt och var inte helt
bekväm med tanken att slå mig. Med mycket skämt och ett steg i taget har
han dock förlikat sig med tanken och förstår nu att han inte gör mig
illa. Tvärtom. Hans grej var mycket lättare, om än lite märklig i mina
öron, för han gick starkt igång på att bli masserad om fötterna.
Idag, ett par år senare, använder vi båda varandras ticks som
krydda i vårt sexliv. Inte alltid, men då och då och aldrig samtidigt.
Vi upptäckte rätt snart att om jag masserade fötterna först hann hans
uppeggning försvinna medan han smiskade mig och vice versa. Så vi får
dela upp kryddorna på olika tillfällen. Min man har utvecklat en suverän
förmåga att ge mig smisk så att jag får den där gränslandskänslan så
länge som möjligt. Det är en balansgång, för ett par för hårda daskar
och allt är förstört, jag vill ju bara befinna mig just under den nivån
då det blir obehagligt. Min man behärskar den balansgången.
Ofta behöver jag inte tala om längre när jag är sugen på smisk,
min man känner av det. Under sensuella former klär vi av varandra. Han
sätter sig på sängkanten och jag smyger upp över hans knän. Vi säger
inget. Han smeker min bak och min rygg ett tag. Hans hand fortsätter
sakta neråt och över mina lår, fortsätter upp och precis i ljumsken
avlägsnar han handen och börjar smiska mig lätt över rumpan. Med lätta
slag smiskar han mina skinkor en och en och tvärs över. Han arbetar ett
bra tag för att sakta bygga upp känslan. I början känner jag inget mer
än beröring. Gradvis ökar han styrkan lite i taget. Till slut börjar det
kittla, sticka och en lätt sveda brer ut sig. Jag andas häftigare och
känner hur det vattnas mellan mina ben. Min man fortsätter smiska med
samma styrka, oftast har min stjärt intagit en rosa nyans vid det här
laget och den börjar kännas varm. Min man smiskar med samma styrka tills
jag börjar flämta. När jag så automatiskt kniper med stjärten för att
det svider så smiskar han med en sådan styrka och takt att den känslan
kvarstår en lång stund. Hans daskar varierar i styrka vartefter svedan
avtar och ökar. Jag kniper och flämtar och då vet min man att han nått
den punkt som jag njuter bäst av. Ibland stannar han upp och smeker min
stjärt, kramar om den med handen. Jag förstår inte hur han gör, men jag
njuter. Länge. Till slut vänder jag mig om, vi kryper ner på sängen och
har en underbar stund tillsammans. Jag känner min man i mig samtidigt
som min stjärt svider så där behagligt. Jag älskar de stunderna.